Mmmm, jag hade nyss en mysig stund i sängen med Winnerbäck och en banan.

Alltså, en Winnerbäck-CD i spelaren och en banan i munnen.

Vad trodde du??

Jag har sett reklam där de säger att förstoppning är långt vanligare än diarré på semestern. Trots det bär vi med oss piller mot diarré... Verkar inte helt smart. Både och kanske vore att föredra? Jaja, skit samma(!)... det är något annat jag vill komma till, vilket jag tydligen har problem med. Här förekommer endast ordbajsande utan alltför mycket innehåll. Kan det vara en slags verbal förstoppning? Nej, nu spårar det iväg - igen!

Hur som helst har jag tänkt på det där med förstoppning och dess orsaker. Vanligtvis pratar man om ökat intagande av fibrerrik mat, bulkmedel och motion som botemedel. Brist på detsamma skulle alltså vara orsakerna. Det har naturligtvis betydelse, men jag tror det finns ytterligare en viktig orsak: återhållna känslor, dvs en slags känslomässig förstoppning.

Tokigt, på gränsen? Kanske det, men tänk om man är rädd för att uttrycka sig, visa sig som man är, om man vill hålla vissa delar inom sig själv - är det då inte helt logiskt att man håller igen andra fysiska behov? Kropp och själ hör ju faktiskt ihop, även om vi oftast delar på det inom vården (helt sjukt förresten). Alltså, om man täpper till känslomässigt så stänger man igen kroppen på flera sätt, bland annat där bak.

Har ni tänkt på att det finns rätt många som faktiskt inte kan göra 2:an utan att läsa. Att släppa ifrån sig något blir alltså svårt utan att fylla sig med något nytt...

Jaha, jag kanske behöver friskluft...  

"Man kan inte skälla på en bäbis för att den inte kan räkna derviata."

Aftonbladets Simon Bank om att Elfsborg som väntat inte hade en chans mot Valencia.

Citatet hittade jag på an av sportsidorna i lokaltidningen. Det är ju himla bra sagt. En tanke det nog är bra att återkomma till i  många sammanhang.

Det finns så mycket mänsklig kärlek och värme i oss människor

Vilket kapital!

Hur frigör vi den?

Hur får vi tillgång till mer av vår egen så att vi kan dela med oss mer av den till andra?

Hur får vi större tillgång till oss själva så att vi bättre kan ta emot den från andra?

Nej, inte inramlande, men han kom hem hit. Han är egentligen hos sin pappa, men var i krokarna med några kompisar. Plutten (han gillar inte det smeknamnet - konstigt?!) hade ont i magen och tyckte det var lämpligt att komma upp till sin mamma en sväng. Va' gulligt. Det blev prat, kill på ryggen och lite småbus. Sen kändes det bättre och han följde några kompisar ut igen. Tänk hur det är, ibland är det okej med pinsamma och jobbiga föräldrar :-)

Att hålla ihop sig själv

tar enormt med energi

är en ensam kamp 

Behöver man hålla ihop sig själv till varje pris?

Vad händer om man inte gör det?

Går man verkligen sönder?

Blir det katastrof?

Kanske står man inte där ensam och trasig?

Är det bara en smärtsam föreställning?

Receptet är antagligen att våga släppa, sluta anstränga sig och se vad som händer....

Att hålla ihop med andra människor

kan vara tröst

är något fint

... om det är ömsesidigt, äkta

om man vågar 

Varför är det så svårt...?

... rakt fram, oftast mot en av de två datorskärmarna som är igång. Jodå, även datorerna är på. Stundvis har jag sådana där riktiga "stirr", ni vet när man har ögonen öppna men inte ser klart. Det är som en dimma.

Böjd som en ostbåge sitter jag här på min fina kontorsstol vid mitt fina och ergonomiskt riktigt utformade höj- och sänkbara skrivbord. Inte fan hjälper möblerna när inspiration, motivation, energi och kreativitet är som bortblåst.

Nu har jag ätit två jättegoda jättestora nougatfyllda chokladbitar. Tyvärr var inte det heller någon biljett till de intelligenta slutsatser och formuleringar jag behöver göra i mitt arbete just nu.

Hur ska det här bli?

Ett illa medfaret fax från 80-talet har följt mig på mina olika kontor sedan 80-talet. Jag tycker fortfarande texten är väldigt bra. Här kommer den

Arbetets poesi

Det här är historien om fyra människor vid namn: Alla, Någon, Vemsomhelst och Ingen.

Ett viktigt jobb måste utföras och Alla var övertygade om att Någon skulle göra det.

Vemsomhelst kunde ha gjort det, men Ingen gjorde det för det var Allas jobb.

Alla tyckte att Vemsomhelst kunde göra det, men Ingen insåg att Alla inte skulle göra det.

Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon när Ingen gjorde vad Vemsomhelst kunde ha gjort.

Okänd författare