Vilken oväntat positiv upplevelse att äta med sonen ikväll.

Det började med att vi handlade tillsammans. I affären kom vi  överens om att middagen skulle bestå av färsbiff, stekt lök med gräddsky, kokt potatis, svart-vinbärsgelé och färska grönsaker.

Jag lagade maten medans han satt vid datorn och spelade. Under tiden för matlagning ringde det på dörren. Det var ett blombud som kom med en vacker bukett från en väninna. Jag blev väldigt glad och rörd.

När maten var klar ropade jag på sonen, som faktiskt kom direkt. Jag hade dukat med min barndoms "finporslin", som jag tog hem idag. På bordet fanns också tända ljus, den nyss anlända blombuketten och ett par andra gröna växter. 

Sonen satte sig ned och sa: vad fint du har gjort. Det värmde förstås...  När han sen smakat på maten uttryckte han flera gånger att det var väldigt gott. Jag blev så glad. Vi åt och småpratade. Plötsligt sa sonen "synd att man inte får äta morfars köttbullar mer". Vad gulligt! Vi skålade för min avlidne far, hans morfar. ... och hans köttbullar.

Jag är varm i hjärtat. 

Livsmedlen är märkta med bäst före-datum, ibland heter det också sista förbrukningsdag. Sista förbrukningsdag låter värre och farligare på något sätt. Man kan ju undra vad som är grunden till hur länge man anser att ett livsmedel är fräscht. I vissa fall har de säkert provat, men ibland tror jag bara de drar till med något datum. Hur är det med märkningen på torrvaror till exempel? Spelar det verkligen någon roll om vi konsumerar dem efter sex år, när hållbarheten enligt märkningen är tre år från tillverkningsdatum?

Förr använde vi och litade på våra sinnen när vi skulle bedöma om livsmedlen var ätbara eller inte. Idag stirrar vi, i synnerhet jag (!), på datummärkningen. Vi har tappat bort våra sinnen, använder de inte alls på samma sätt idag.

Bäst före betyder inte "ruttet efter". Den ironiska kommentaren minns jag fälldes i en TV-serie för många år sedan (jag tror den hette Tre kronor). Naturligtvis hade butiksägaren Reine rätt i det. Parametrar som förvaring och handhavande spelar ju stor roll och påverkar hållbarheten. Det tänker man ofta inte på. Hållbarheten kan ju vara mycket längre, men också mycket kortare än vad märkningen visar.

Tänk på hur det är med människor, inte fan finns det någon bäst före-märkning, eller sista förbrukningsdatum där. I det här fallet litar vi på våra sinnen!

Nej, nu tror jag det har spårat ur här... Får avsluta här och ta tag i något annat.

Datummärkningsslaven

PS Bäst före på människor kanske är en bra idé?! 

Just det, så känns det nu!!! Såg dessutom att mitt senaste inlägg så käckt handlade om positivetetslistor. Åt helvete med såna!.............................................
..........

Andas, andas, andas, andas lugnt... Va skööööönt det var att få skriva det där (första alltså). Känns lite förbjudet faktiskt.

Det kanske inte är så dumt med de där positivitetslistorna ändå. Om jag andas lite till, låter känslor och upplevelser mogna lite känns det nog annorlunda. Så brukar det faktiskt vara, när jag tänker efter.

Tillit tillit tillit...

Vi möts igen