För ett par veckor sedan hade jag en idé om att göra en målning eller ett kollage. Med saxen i högsta hugg började jag klippa ord och bilder ur tidningar. När en ansenlig mängd urklipp fanns på mitt bord betraktade jag dem. Naturligt och utan medveten tanke grupperade jag ord och bilder.. Nu finns de monterade på papper, och jag har upptäckt att de blev till meddelanden om mig själv till mig själv. Resultatet blev alltså inte alls som den ursprungliga tanken.

Märkligt, tänk vad det undermedvetna har att säga om vi bara kan släppa fram det och är beredda att lyssna. Vi har mycket mer inom oss än vi någonsin kan ana.

... känner jag

• Glädje
• Sorg
• Ilska
• Övergivenhet
  
• Smärta
• Kärlek 
• Eufori
• Rädsla
• Uppgivenhet
  
• Energi 

Det är starkt 

Jag känner mig närvarande, äkta

Det är meningsfullt

Jag finns och jag är levande 

Kram!

För ett par veckor sedan besökte jag ett program i Dan Andersson-veckan här i Ludvika. Det var ett blandat program med visor och dikter. En kvinna läste en text, av Kristina Lugn, som jag direkt gillade. Dagen efter programmet besökte jag biblioteket och lånade en diktsamling av henne. Jag har läst delar av den lite då och då (ganska ofta faktiskt). Måste säga att texterna är träffsäkra, de slår an något i mig. Texterna växer.

Tidigare har jag tänkt på Kristina Lugn som sävlig, konstig osv, men jag har ändrat uppfattning. Jag upplever texterna som djupa och mycket tänkvärda, men ändå väldigt lättillgängliga. Helst skulle jag vilja återge några texter här, men flera är väldigt långa, och jag vet inte om det är ok att göra det?

Jag nöjer mig med att rekommendera Kristina Lugn, Dikter 1972-2003.