Jo, just det, ett nytt ord att lägga till ordförrådet. Tack och lov väntade han (sonen) med den kommentaren tills vi satt i bilen på väg hem. Vi diskuterade vi om vad som behövdes köpas/hyras om vi ville ha en kyrklig begravning. Då pratade vi om att vi bland annat skulle behövt en organist. Direkt kom kommentaren från baksätet: "könsorganist". Undrar om det finns sådana och vad de i så fall gör? Hmmm...

Vid dagens besök hos begravningsentreprenören deltog, förutom jag själv och mamma, den 13-åriga sonen. Det må jag säga var en frisk fläkt i denna tunga stund. Vi, inklusive begravningsentreprenören, fick anledning att skratta gott och högt vid ett flertal tillfällen. Här kommer ett par kommentarer att återges.

En av frågorna som diskuterades var om vi ville se pappa igen när han ligger i kistan. Eftersom mamma och jag träffat honom två gånger efter att han somnat in kände vi oss nöjda. Naturligtvis fick sonen samma fråga. Han hade ju bara träffat morfar en gång efter att han dog, vilket inträffade två timmar innan besöket på begravningsbyrån. Hans svar var: "Jag vill då inte se nå' mer lik". Han sa det på ett mycket naturligt sätt.

När vi kom till valet av urna, kollade vi på olika varianter i en katalog. Bland annat fanns urnor med blomdekorationer. Då levererade sonen kommentaren: "Det är väl helt onödigt, den ska ju ändå grävas ner". Han har ju helt rätt i det.

Rakt, enkelt och avväpnande. Det är härligt med barn!

Det är inte helt osannolikt att jag får anledning att återkomma till det här mötet.

Idag vaknade jag av mig själv. Inget telefonsamtal och ingen  grävmaskin var anledningen.

Egentligen är min semester slut och jag skulle vara på jobbet nu. Istället blir det möte med begravningsentreprenören. Åtminstone är det dagens planerade "huvudpunkt". Vad dagen har att erbjuda i övrigt vet jag förstås inte.