Nu är jag mätt och belåten efter en måltid inklusive samtal med sonen.

För att återgå till föregående inlägg och de där komplicerade blommorna jag pratade om. Egentligen är de väldigt spännande att betrakta, om än smärtsamma. Jag vill uppleva dem med alla sinnen, men mäktar med endast små portioner åt gången. Däremellan behöver jag påfyllning av annat och mer lättsamma upplevelser. Jag antar att blommorna finns kvar ändå och kan betraktas när det är möjligt.  

Livet har ingen annan mening än den vi ger det.

Thornton Wilder 

Det har gått en tid, ungefär två veckor, sedan min pappa gick bort. Livet tar ett något annorlunda uttryck nu. Saknad, tomhet, men också en förvånandsvärd självklarhet?! Tacksamhet också, glädje, kärlek...

Vad som även påtagligt uppenbarar sig och väcks till liv nu är begravd sorg.

Jag är glad för den djupare kontakt jag nu har och får med mamma. Synd, eller egentligen sorgligt att det ska behöva ske något sånt här för att det ska inträffa. Hur som helst, det är skönt att det inträffar nu istället för inte alls.

Händelser som inträffat för många många år sedan ger sig till minnes. Frågor och känslor som hållits på avstånd gör sig påminda, och det är riktigt starkt. Obearbetade känslor blommar för fullt. Det är komplicerade och starka blommor.

Jag återkommer. Sonen och maten kräver sitt.

Det är inte någon skillnad på fantasi och verklighet.

Inte i fantasin i alla fall, bara i verkligheten.

Martin, 9 år

Ur boken Gud som haver barnen kär har du någon ull

Tydligen gjorde jag fel när jag ringde polisen (suck). Borde visst ha slagit ett tresiffrigt prefix före polisnumret. Skulle jag ha fattat det? Ja, förmodligen...

Jag har ringt 11414, Polisen, fyra gånger hittills idag. Vid varje tillfälle har jag mötts av en röst som meddelar: "Vi avhjälper för närvarande tekniskt fel, försök igen senare." Sen bryts samtalet. Inte ens en hänvisning vart man vänder sig vid brådskande ärenden. De flesta vet väl att de ska ringa 112, men i alla fall. 

Glad är jag att mitt ärende inte är akut.