Jag hatar att diska, men jag finner ändå några viktiga fördelar:

• Jag tänker bra - En och annan viktig insikt, reflektion passerar hjärnkontoret.
• Det blir snyggt och trevligt i köket - Jag känner mig rätt nöjd med det. Jag känner att jag gjort något bra.
  
• Minnen... Muggarna från en väninna, hur det var när jag fick dem, vilken kontakt jag haft med henne, vad hon gör nu och hur var det då? Glasen från mamma och pappa - jag drack ur dem i vardagen och vid besök hos dem tidigare. Vinglas och annat arvegods efter farmor - Jag drack ur dem vid den speciella middagen... Farmor och farfar fick dem vid vigsel, när de bodde i USA på 30-talet, de har rest över Atlanten... Vad pratade de om när de drack ur glasen och vid vilka tillfällen var det? osv osv...
  

Yes!!! Nu har jag, åtminstone tillfälligt, fått fart på den andra datorn. Jag har å, ä, ö och vet var specialtecknen sitter :-). Får se hur länge det håller. Det känns så inspirerande att jag till och med ska ta och diska!

Man vill bli älskad,

i brist därpå fruktad,

i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill ingiva människorna någon slags känsla.

Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

Hjalmar Söderberg

Jag skriver ingenting,

men det står ju något.

Jag känner ingenting,

alltid känner jag ju något, men jag kanske inte vågar, vill eller kan formulera det i ord.

Jag har ingenting att ha på mig,

i sjalva verket finns massor av kläder, men inget jag tycker passar eller vill ha just då.

Jag har ingenting att göra,

det finns alltid att göra, men jag klarar, orkar eller vill inte göra något.

Vad finns det i en tom låda?

Ingenting.

...Finns det ändå något där som jag inte ser?

Finns ingenting?

Jag visste inte att de sista vokalerna i alfabetet var sa viktiga for mig. Det stor mig mycket att inte ha de pa mitt tangentbord. Dessutom saknas en hel del bra tecken jag behover. Vi har klickat pa allt och det gar inte att stalla in till svenskt. Maste googla efter eller forsoka hitta nan som kan hjalpa mig med en drivrutin.

Godmorgon i alla fall 

I sondags kvall och pa mandag formiddag kandes det helt oovervinnerligt att jobba. Ikvall kanns det helt annorlunda. Har upptackt att hjarna borjar fungera mer normalt igen. Alltsa, sa som jag betraktar som normalt for mig. Jag kan tanka och fokusera langre stunder. Idag har det varit en del besvarligheter pa jobbet, till och med ett akutmote, men det kandes helt ok, till och med bra. Och nu ar det tva fria dagar som jag kan fylla med det jag onskar. De sager att det ska bli fint vader ocksa. Mitt mal ar att njuta sa mycket som mojligt.

... sitter han. Det hors tangentbordsknatter och nagon typ av konversation via nagon munchat. Antar att spelning pagar. Mysigt faktiskt!

Nar jag akte fran jobbet ringde jag hem. Han svarade och lat nyvaken, vilket han ocksa var. Inte det minsta sur for att jag vackte honom heller. Skont. Jag hamtade honom och vi akte till hans pappa och hamtade lite grejer han behovde. Han ar ett varannanveckasbarn sedan manga ar tillbaka och idag var det alltsa dags att komma till mig.

Efter pappabesoket handlade vi, lagade mat och at tillsammans. Vi hade en ovanligt bra stund och ett ovanligt langt och givande samtal. Det gladjer mig mycket. Han var intresserad, engagerad och narvarande. Vilken harlig stund.