Det är för väl att lögnen finns -

för tänk om allt man hörde var sant.

Albert Engström 

Det luktar i mitt kök, och det är inte tårta som luktar. Illa luktar det och jag kan inte lokalisera källan. Inga sopor, inget gammalt i kylen... Usch, jag vill bli av med lukten, men vet inte hur jag ska bära mig åt.

Denna rubrik i en av våra lokaltidningar ägnades viss uppmärksamhet vid dagens kafferast. Artikeln handlade om stavgång! Några fick tankarna åt ett helt annat håll. Kanske fanns det ett dolt budskap?

I morse när jag åt frukost och fick ögonen på en artikel i dagens lokaltidning blev jag ordentligt upprörd. Pulsen ökade hastigt och blodcirkulationen gick igång mycket mer än nödvändigt!

Hur fan kunde jag bilda de där meningarna utan att inkludera en större mängd svordomar?

Rubriken var: Får inte vara deprimerad. I artikeln stod att läsa om en kvinna som nekades sjukpenning när sambon dog. Bland annat hade kvinnan panikångest. Hon blev sjukskriven för reaktiv depression. Försäkringskassan gjorde däremot bedömningen att arbetsförmånga inte varit nedsatt på grund av sjukdom. De verkar inte räkna krisreaktion och reaktiv depression som sjukdomar.

Försäkringskassan säger att "Depression är en av de vanligaste diagnoserna för sjukpenning." Jaha?! Är det en anledning för att inte bevilja sjukpenning undrar jag? Vidare säger Försäkringskassans representant om det aktuella fallet  att "Det verkar mer friskt att må dåligt i en sådan situation". Hon har ju rätt i det, men gör detta att människan är i skick att jobba?   

Jag vill inte att det ska vara sant.

• Att betrakta och smeka min sovande son i morse innan jag gick till jobbet
• En blomma från en kollega på mitt skrivbord
• Kramar från flera kollegor
• Välkommen-tillbaka hälsningar
• Ett kort möte och samtal under lunchen
• En chokladbit på kontoret efter lunchen
  
• En katt som bytte riktning och kom fram och hälsade när den såg mig
• Ett barn, en mycket söt flicka på biblioteket, som tog kontakt - vi pratade
• Ett möte med en hundägare och dennes fantastiskt söta, mjuka och pigga hundvalp
• Att se min son när han kom hem efter att jag inte vetat var han varit på fem timmar
• Ett telefonsamtal med min mamma. Vi kommer närmare varandra...

Den första arbetsdagen efter ledigheten är till ända. Helt ok blev det, trots att jag efter första halvan av dagen kände mig totalt slut och inte visste hur jag skulle klara resten. Får nog säga att jag är nöjd. När ytterligare några arbetsdagar passerat är jag nog "inne" i arbetet igen och ufo-känslan är nog mindre.

På något sätt känns det ganska skönt att stora frågetecken uppenbarar sig för sådant jag gjorde strax före semestern. Det måste innebära att tankarna varit på helt andra ställen än arbetet. Och, det är väl det semestern är till för? 

Jag behöver tystnad

och ensamhet

och en språkdräkt med god passform.

Jag behöver en hemlighet

och ett slitstarkt verklighetsunderlag.

Min arbetsuppgift just nu

är att försöka ta mig ut

ur mina egna formuleringar.

Det är ett sorgearbete att leva.

Om man inte förstår det

blir man aldrig glad.

Kristina Lugn

Utöver den fyra veckor långa semestern blev det en "ofrivillig" veckas förlängning på grund av min fars bortgång. Den sista veckan var väldigt viktig, till och med helt nödvändig. Något lite har jag hunnit landa och det känns överkomligt att gå till jobbet imorgon. Veckan har innehållit mycket praktiskt arbete och känslomässig bearbetning.

Får se hur "produktionen" blir imorgon... Någon rapport lär det komma.