I morse när jag kom till jobbet möttes jag av ett gnägg. Just det! Gnägget kom inte från en halvt hysterisk kollega, utan från en häst utanför min arbetsplats. Igår fanns inga hästar där. Det såg ut som vanligt. Gräs, buskar, gångbana. Under natten har det kommit ett helt gäng hästar, människor och säkert några andra djur jag ännu inte sett. Det är cirkus idag!

De måste ha kommit inatt. Igår syntes inget av det som mötte mig i morse. Ett stort cirkustält har rests, massor med vagnar har kommit och massor av människor jobbar som bara den. Hagar har gjorts iordning, hästar betar. Säkert poppar någon popcorn, någon tvättar, någon stretchar, någon jonglerar, någon klistrar affischer osv osv. Undrar hur det är att vara cirkusarbetare... Slitigt skulle jag tro.

Jag har alltså något trevligt och spännande att spana på från mitt fönster idag. Om jag minns rätt var det ett herrans liv i hagen förra året, hästarna var osams och hagen revs...

Jag kan inte benämna det på annat sätt än så. Börjar allvarlig fundera över om inte en bänkdiskmaskin skulle göra livet enklare för mig. Saker och apparater är inte vägen till lycka, men en diskmaskin - kanske lite. Jag älskar min tvättmaskin, kanske skulle också en diskmaskin bli älskad?

Nyduschad. Skönt efter stavgång och mat.

Trött efter en arbetssam dag.

Längar - efter en famn att krypa in i eller en hand att hålla, under tystnad, och bara vara...

Ja, här sitter jag, vid datorn. Har en miljard tankar i huvudet och vill uttrycka något av allt det som finns inom mig. Var ska jag börja? Ingen annan än jag vet. Vilken möjlighet egentligen. Ingen annan än jag själv bestämmer vad som ska uttryckas. Samtidigt är det hemskt med den totala friheten. Är det här en ovanlig situation i dagens samhälle?

Igår promenerade jag med en man, och vi pratade bland annat om att bli formad som människa. Att minsta lilla avvikelse skapar problem i olika situationer såsom i skolan, arbetslivet och föräldraskapet. Var det så här förr eller fanns det mer utrymme för  olikheter då? Någon sanning kom vi inte fram till, men tanken är intressant.

Kan det vara så att vi levde närmare många personer, och bara närvaron av  andra människor betydde mycket för vår hälsa och självkänsla. Det var mer självklart och fanns oftare, för oss, viktiga personer i vår närhet. Visst fanns det massor av problem och mycket jobb som skulle skötas, men på ett annat sätt än idag. Nu lever vi allt mindre i kärnfamiljer, ofta längre från våra släktingar och varje familjemedlem har en stor del av sitt liv utanför familjen. Barnen tillbringar tiden på dagis eller i skolan, föräldrarna på sina jobb, och efter skol- och arbetstid är agendorna fyllda med arrangerade fritidsaktiviteter. Vad innebär det här egentligen för vårt välmående? 

Det här är några av de frågor som cirkulerar i min skalle just nu.

Om vi inte hade haft hud hade själen lossnat och hoppat ut.

Julie, 6 år

Det finns många sorters hud. Förhud är till exempel huden som man har framtill medan bakhuden är huden som man har på baken.

Therese, 6 år

Ur boken "Gamla tanter lägger inte ägg"

De ligger och väntar på "vård", svamparna alltså. Idag blev det en tur i skogen med svampplockning. Ett antal gula kantareller och ett fåtal trattisar fick finna sig i att ändra livsform. Upplockade av oss människor och placerade i korg. Det måste vara traumatiskt för dem. Nu är de dessutom övergivna på min diskbänk, stackrarna. Jag överväger för närvarande om de ska få torka på tidningspapper eller om de ska rensas och stekas på direkten. Det får nog bli torkning.

Hade tänkt fixa korv stroganoff med fullkornsris ikväll. Det blev inställt. Orken räckte inte till. For förbi en väninna efter inköp på livsmedelsbutiken. Där bjöds det på grillat. Tackade ja till att "bara smaka", eftersom jag hade för avsikt att laga kvällsmat och matlåda till imorgon hemma. Tyvärr försvann både lust och ork. Jag tycker att det är mycket trevligare att läsa bloggar och skriva än att laga mat just nu. Fixade en varm macka med resterna av en fläskfilégryta och ost istället. Det var riktigt gott. Nu återstår bara ett frågetecken kring lunchmat imorgon. Äh, det löser sig på något sätt. Jag lär inte svälta.

Vad f-n betyder det? Så stod det när jag skrev en kommentar till ett inlägg. Hade jag skrivit fel kod (vilket jag inte tror), eller var det nå't annat som spökade?

Det är ingen konst att vara modig

om man inte är rädd.

Tove Jansson