Nu har det hänt igen! Jag har upprörts över det här med matvaror och priser, matens resväg och vår miljö. 

Här kommer ett exempel på en mycket vardaglig situation. Igår skulle jag köpa tomater. Det fanns minst fem varianter att välja mellan. De svenska kostade 32,90/kg och de holländska 19,90/kg. Tanke: Närodlat är bra. Transporten borde vara kortare (inte helt säkert), vilket skulle innebära mindre utsläpp och lägre kostnad. Om jag handlar de svenska gynnar det odlaren, staten, miljön och i förlängningen oss människor. Det är billigare med tomater som rest en mycket längre väg... Samma gäller kött: Det är mycket billigare med brasiliansk oxfilé än svensk. Det är ju helt sjukt!

Hur tror man att vi konsumenter ska gynna det svenska näringslivet, vårt eget land och miljön om det ska vara på det här viset? Oj, vad det var svårt att utesluta en massa svordomar.

Jag valde de svenska. 

Kom i min famn

Just nu

Livsviktigt

Livsfarligt

Så nära... 

För ett par veckor sedan hade jag en idé om att göra en målning eller ett kollage. Med saxen i högsta hugg började jag klippa ord och bilder ur tidningar. När en ansenlig mängd urklipp fanns på mitt bord betraktade jag dem. Naturligt och utan medveten tanke grupperade jag ord och bilder.. Nu finns de monterade på papper, och jag har upptäckt att de blev till meddelanden om mig själv till mig själv. Resultatet blev alltså inte alls som den ursprungliga tanken.

Märkligt, tänk vad det undermedvetna har att säga om vi bara kan släppa fram det och är beredda att lyssna. Vi har mycket mer inom oss än vi någonsin kan ana.

... känner jag

• Glädje
• Sorg
• Ilska
• Övergivenhet
  
• Smärta
• Kärlek 
• Eufori
• Rädsla
• Uppgivenhet
  
• Energi 

Det är starkt 

Jag känner mig närvarande, äkta

Det är meningsfullt

Jag finns och jag är levande 

Kram!

För ett par veckor sedan besökte jag ett program i Dan Andersson-veckan här i Ludvika. Det var ett blandat program med visor och dikter. En kvinna läste en text, av Kristina Lugn, som jag direkt gillade. Dagen efter programmet besökte jag biblioteket och lånade en diktsamling av henne. Jag har läst delar av den lite då och då (ganska ofta faktiskt). Måste säga att texterna är träffsäkra, de slår an något i mig. Texterna växer.

Tidigare har jag tänkt på Kristina Lugn som sävlig, konstig osv, men jag har ändrat uppfattning. Jag upplever texterna som djupa och mycket tänkvärda, men ändå väldigt lättillgängliga. Helst skulle jag vilja återge några texter här, men flera är väldigt långa, och jag vet inte om det är ok att göra det?

Jag nöjer mig med att rekommendera Kristina Lugn, Dikter 1972-2003. 

Vilken oväntat positiv upplevelse att äta med sonen ikväll.

Det började med att vi handlade tillsammans. I affären kom vi  överens om att middagen skulle bestå av färsbiff, stekt lök med gräddsky, kokt potatis, svart-vinbärsgelé och färska grönsaker.

Jag lagade maten medans han satt vid datorn och spelade. Under tiden för matlagning ringde det på dörren. Det var ett blombud som kom med en vacker bukett från en väninna. Jag blev väldigt glad och rörd.

När maten var klar ropade jag på sonen, som faktiskt kom direkt. Jag hade dukat med min barndoms "finporslin", som jag tog hem idag. På bordet fanns också tända ljus, den nyss anlända blombuketten och ett par andra gröna växter. 

Sonen satte sig ned och sa: vad fint du har gjort. Det värmde förstås...  När han sen smakat på maten uttryckte han flera gånger att det var väldigt gott. Jag blev så glad. Vi åt och småpratade. Plötsligt sa sonen "synd att man inte får äta morfars köttbullar mer". Vad gulligt! Vi skålade för min avlidne far, hans morfar. ... och hans köttbullar.

Jag är varm i hjärtat. 

Livsmedlen är märkta med bäst före-datum, ibland heter det också sista förbrukningsdag. Sista förbrukningsdag låter värre och farligare på något sätt. Man kan ju undra vad som är grunden till hur länge man anser att ett livsmedel är fräscht. I vissa fall har de säkert provat, men ibland tror jag bara de drar till med något datum. Hur är det med märkningen på torrvaror till exempel? Spelar det verkligen någon roll om vi konsumerar dem efter sex år, när hållbarheten enligt märkningen är tre år från tillverkningsdatum?

Förr använde vi och litade på våra sinnen när vi skulle bedöma om livsmedlen var ätbara eller inte. Idag stirrar vi, i synnerhet jag (!), på datummärkningen. Vi har tappat bort våra sinnen, använder de inte alls på samma sätt idag.

Bäst före betyder inte "ruttet efter". Den ironiska kommentaren minns jag fälldes i en TV-serie för många år sedan (jag tror den hette Tre kronor). Naturligtvis hade butiksägaren Reine rätt i det. Parametrar som förvaring och handhavande spelar ju stor roll och påverkar hållbarheten. Det tänker man ofta inte på. Hållbarheten kan ju vara mycket längre, men också mycket kortare än vad märkningen visar.

Tänk på hur det är med människor, inte fan finns det någon bäst före-märkning, eller sista förbrukningsdatum där. I det här fallet litar vi på våra sinnen!

Nej, nu tror jag det har spårat ur här... Får avsluta här och ta tag i något annat.

Datummärkningsslaven

PS Bäst före på människor kanske är en bra idé?! 

Just det, så känns det nu!!! Såg dessutom att mitt senaste inlägg så käckt handlade om positivetetslistor. Åt helvete med såna!.............................................
..........

Andas, andas, andas, andas lugnt... Va skööööönt det var att få skriva det där (första alltså). Känns lite förbjudet faktiskt.

Det kanske inte är så dumt med de där positivitetslistorna ändå. Om jag andas lite till, låter känslor och upplevelser mogna lite känns det nog annorlunda. Så brukar det faktiskt vara, när jag tänker efter.

Tillit tillit tillit...

Vi möts igen