Att hålla ihop sig själv

tar enormt med energi

är en ensam kamp 

Behöver man hålla ihop sig själv till varje pris?

Vad händer om man inte gör det?

Går man verkligen sönder?

Blir det katastrof?

Kanske står man inte där ensam och trasig?

Är det bara en smärtsam föreställning?

Receptet är antagligen att våga släppa, sluta anstränga sig och se vad som händer....

Att hålla ihop med andra människor

kan vara tröst

är något fint

... om det är ömsesidigt, äkta

om man vågar 

Varför är det så svårt...?

 

Solen

18 augusti 2007 18:21

Jag trodde förr att jag var tvungen att hålla ihop mig själv till varje pris men jag har sakta men säkert börjat låta ytan krackelera... när det behövs... Det tar tid... Kan vara trasig i mitt eget sällskap, svårt bara att vara det i andras men jag kommer dit här. Det lär inte döda mig... tror jag.

 

UnderCover

18 augusti 2007 20:55

Ja, varför är det så svårt? Vad är det som gör att man inte vågar? Vågar ta språnget och ser om det bär *funderar*

http://undercover.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trött, trött, trött i morse när klockan ringde.   Förväntansfull - när jag vaknat till.   Irritation - Det feta tidningsbudet kom sent (efter 7), som vanligt (!). Nu ska tidningen sägas upp!   Förväntan - Besök hos frissan - ny frisyr och första prof...

Idag ramlade jag över en intressant artikel i DN. Intressant så till vida att den inte helt köper, i mitt tycke, förenklade lösningar gällande bemötande. Jag har sett delar av en del "Nannyprogram" i TV där nån slags skamplats används för att få ordn...

Ojojoj... det är längesedan jag var här nu. Det här är andra helgen då inget hänger över när det gäller flytt, rensning, sortering mm mm mm i mammas hus. Nu är det överlämnat till de nya ägarna. Vet knappt var jag ska börja, såhär en söndagförmiddag...

Vet inte riktigt. Ännu en dag till ända. Njae, inte riktigt. Ska faktiskt alldeles strax bli upphämtad för en after work. Har inte varit på jobbet idag, men har ändå jobbat. Den sista insatsen, tror jag, i mammas hus. Ryggen är INTE riktigt bra efter...

Idag blev jag faktiskt näst intill beordrad att ta semester. På något sätt framgick nog mitt tillstånd väldigt tydligt, utan att jag egentligen satt ord på hur jag mådde. Chefen är orolig att jag ska klappa ihop helt. Jag lovade att ta semester åtmin...