Denna fråga hörde jag ställas flera gånger högt och tydligt idag under en liten lunchpromenad i stadens centrum. Ett par hurtfriska leende kvinnor i 40-årsåldern hojtade frågan till någon på andra sidan gågatan. Svaret är ju givet. Människan på andra sidan gågatan svarar: "jaaa, det är bra" så glatt leende och positivt den kan. Givetvis, eftersom alla andra i kvarteret hör frågan, svaret och ser vilka människor som talar. Särskilt viktigt i en sånt litet samhälle som jag bor i. (Vet man själv inte vad man gjort vet alltid någon annan det!)

Jag har hört och sett det många gånger förut och varje gång fantiserar jag om hur det skulle se ut och vilka reaktioner som skulle utlösas om personen verkligen svarade helt ärligt, oavsett vilket skick den befinner sig i. Kanske något som: Nej, fan vad jag mår dåligt, jag har sådana problem med hemorrojder, diarré, mensvärk, mitt sexliv eller ja... vad som helst. Än värre kanske ett svar om ångest eller tvångstankar skulle vara? Inte vet jag. Stadslivet kanske skulle se annorlunda ut vid sådana svar?

Varför frågar man saker man inte vill ha ett ärligt svar på?

 

UnderCover

28 augusti 2007 21:30

Du har så himla kloka frågor!

http://undercover.bloggagratis.se

 

liv

28 augusti 2007 21:32

UnderCover: Tack... vet inte vad jag ska säga riktigt. *rodnar lite*.

http://livslinje.bloggagratis.se

 

Solen

28 augusti 2007 21:48

För många år sedan passerade jag en arbetskamrat som såg ledsen ut. jag frågade glättigt hur det var och förväntade mig det vanliga svaret "bara bra"

Men han sa "Känns förjävligt, skulle vilja ta livet av mig"

Jag gick min väg. Oförberedd och lärde mig att när jag frågar ska jag banne mig kunna hantera alla svar. Det är en medmänsklig skyldighet. Jag skäms. Fortfarande.

 

liv

28 augusti 2007 22:04

Solen: Det var en bra reflektion, men jag tycker absolut inte du ska skämmas. Du gjorde ditt bästa utifrån var du befann dig då och vilka referenser du hade. Viktig är ju att personens svar verkligen var oväntat. De flesta svarar inte så, och hur ska vi då kunna bli tränade att möta sådana svar?

 

Marianne

29 augusti 2007 09:09

Jag tror nog att frågan, hur mår du? Eller, mår du bra? Kommer lika spontant som frågan om . *Slog du dig? När man just trillat omkull eller slagit sig.

http://ekoxenskennel

 

liv

29 augusti 2007 19:37

Marianne: Det ligger nog en hel i det du säger. "Hur mår du" är mer en fras än en ärlig fråga. Men, vad svarar man egentligen? Jag tycker inte om att säga att det är bra om det inte är bra och ofta har jag inte lust att säga hur det verkligen är. Antagligen beroende på att jag vet att personen inte väntar sig eller vill veta det ärliga svaret.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trött, trött, trött i morse när klockan ringde.   Förväntansfull - när jag vaknat till.   Irritation - Det feta tidningsbudet kom sent (efter 7), som vanligt (!). Nu ska tidningen sägas upp!   Förväntan - Besök hos frissan - ny frisyr och första prof...

Idag ramlade jag över en intressant artikel i DN. Intressant så till vida att den inte helt köper, i mitt tycke, förenklade lösningar gällande bemötande. Jag har sett delar av en del "Nannyprogram" i TV där nån slags skamplats används för att få ordn...

Ojojoj... det är längesedan jag var här nu. Det här är andra helgen då inget hänger över när det gäller flytt, rensning, sortering mm mm mm i mammas hus. Nu är det överlämnat till de nya ägarna. Vet knappt var jag ska börja, såhär en söndagförmiddag...

Vet inte riktigt. Ännu en dag till ända. Njae, inte riktigt. Ska faktiskt alldeles strax bli upphämtad för en after work. Har inte varit på jobbet idag, men har ändå jobbat. Den sista insatsen, tror jag, i mammas hus. Ryggen är INTE riktigt bra efter...

Idag blev jag faktiskt näst intill beordrad att ta semester. På något sätt framgick nog mitt tillstånd väldigt tydligt, utan att jag egentligen satt ord på hur jag mådde. Chefen är orolig att jag ska klappa ihop helt. Jag lovade att ta semester åtmin...