Att vila med livets hela tyngd
ytterst på ett grässtrå
är din enda möjlighet
Där
i det yttersta av det skyddslöst mjuka
finns din trygghet
din berggrund

Tyvärr får jag erkänna min starka känsla av att inte orka, inte klara, inte kunna fokusera, inte vilja gå till jobbet imorgon. Det här är något som blivit en alltmer vanlig känsla för mig här under hösten. Inte alls trevligt, lite oroande faktiskt. Tidigare har jag alls inte känt såhär, utan tvärtom sett fram emot att gå till jobbet.

Kanske är det förklarligt med tanke på vad som hänt i mitt liv de senaste månaderna, med bland annat pappas bortgång och en del problem med sonen och hans skolgång. I måndags skrev jag ett inlägg om "...nattens mantra...". Det känns lika nu...

Jag känner att jag behöver tid att "landa" och bearbeta vad som händer. Att läsa, vila, reflektera, känna efter, promenera, blogga, motionera, träffa de människor som är viktiga för mig, försöka vara här och nu och göra andra "må-bra-saker" känns mycket mer viktigt och givande för mig just nu. Jaa, så är det.

Ska det vara så svårt att bestämma sig för en sån enkel sak? Det är helt uppenbart att det är på det viset.

Idag är söndag, söndag är vilodag. Jag kan göra vad jag vill, alltså måste jag veta vad jag vill. Jag vill allt och inget. Att promenera kan vara skönt, men det kan vara skönt att inte göra det också.

Nu vet jag! - det är något slags "borde" i frågan, därför blir den svår. Är just nu iklädd mjuka byxor och fleecetröja, håret står på ända efter en längre läs- och sovstund. Det var riktigt skönt :-). Ute börjar det mörkna, det är regntungt men inget regn just nu. Ett störtregn hade förenklat beslutet...

... äh, det får bli en promenad. Det finns ju korta promenader också, såpass att man får lite frisk luft.

Tar på mig och går ut. 

I morse vaknade jag med en melodisnutt i hjärnan. Spännande, det har hänt några gånger sedan jag började i den där sånggruppen här på höstkanten. Det måste betyda att de ligger till sig i skallen på något sätt, både melodi och text på nya låtar jag inte hört förut, och sen dyker de upp helt oväntat en morgon. Nu har jag dragits med den här hela dagen, så i ett försök att lägga den åt sidan igen vill jag skriva ner den här. Den är rätt fin faktiskt. Texten är skriven av B Setterlind.

En sång om frihet 

Det finns ett hav som ingen ser

det finns en grav där ingen dör

det finns en sol som ej går ner

det finns en strand i varje själ.

Refr

Och om du vill, ditt väl förstå

och vara fri när molnen gå,

så bygg en värld att leva i

nu gäller det ditt liv, ditt eget liv.

Det finns en värld som ej förgår

det finns ett brev som ingen läst

det finns en vind som allt förstår

det finns en frihet utan sår.
 

Jag såg en annons i vårt lokala reklamblad. Stina Wollter ska ha ett program på huvudbiblioteket i Ludvika den 23 oktober. Programmet heter "Möten i livet och konsten", vilket jag tycker låter väldigt intressant. Kunde först inte placera henne - namnet var ju så bekant. Sen, efter någon dag, kom jag på det - hon var en av telespånarna i P4 på söndagmorgnar när "Telespånarna" sändes. Jag gillade verkligen hennes personlighet och röst. Hon leder visst radioprogrammet Karlavagnen på torsdagkvällar kl 21.40 också. Nu har jag definitivt bestämt att jag ska gå och lyssna på henne när hon kommer hit. Här är en länk till Stina Wollters hemsida, som jag rekommenderar dig att besöka.

Är det inte ögonblicket av djupaste tvivel som föder nya vissheter?

Kanske hopplösheten är själva myllan som får mänskligt hopp att gro, kanske kan man aldrig finna förnuft i livet utan att först ha upplevt dess absurditet ...

Vaclav Havel (f 1936), tjeckisk dramatiker och politiker

Men, nu är det gjort. Jag har öppnat en påse med ostbågar... och det är så fantastiskt gott, så nu vet jag inte hur jag ska kunna låta påsen vara till ikväll.

Förra veckan trånade jag efter ostbågar. Jag köpte aldrig några, trots suget och trots en uppmaning av en person. Han tyckte förmodligen jag saknade handlingskraft i frågan och hade därför vänligheten att fixa en påse åt mig. Den där påsen, som kom hem i fredags men inte öppnades, fraktades igår kväll till  "middagsdejten", men inte heller igår kom vi oss för med att öppna och äta av bågarna. På förmiddagen när jag skulle hem igen skickades påsen med med uppmaningen om att ta fram den till tv:n ikväll. Jag hann knappt innanför dörren innan jag kom på att påsen existerade och direkt vid denna insikt slets påsen fram och upp....

Och här sitter jag nu, gulprickig och flottig runt munnen och på fingrarna. Tangentbordet? Jo, det behöver nog en liten sanering... 

Familjeliv

Singelliv

Gruppliv

Människoliv

Djurliv

Växtliv 

Arbetsliv

Vardagsliv 

Underliv

Inre liv 

Sexliv 

Livstycke 

Livsmedel

Livmoder 

Jaaa, och en hel massa andra liv också... Det här var de liv som dök upp i mitt liv idag under en cykeltur