I tisdags var jag och lyssnade på Stina Wollter, som hade ett program med rubriken "Möten i livet och konsten". Det här var ett möte som berörde mig... Hon lämnade verkligen avtryck. Flera saker hon sa och förmedlade med hela sin person har funnits med mig både igår och idag. Vad skönt det är att vara med om sådana här upplevelser, det känns så meningsfullt!

Stina pratade bland annat om bildseende och återgav vanliga kommentarer som yttras när människor tittar på konst. Ett exempel är: Vad är det här? Hon menade att man istället ska ställa sig frågan: Hur känns det här? Jag tycker hon har så rätt så rätt. Och - det här tycker jag inte bara gäller när man betraktar konst, utan samma fråga kan med fördel ställas i olika möten med människor, jobbsituationer, familjesituationer osv osv.  

Jag kan inte låta blir att återge några av orden på hennes hemsida. Det är så fint tycker jag.

"Tänk att vara en levande människa. Vilken grej alltså. Man är en behållare av olika minnen, erfarenheter, förnimmelser, känslor. Man öppnar upp behållaren och finns. Att måla en tavla, att teckna en teckning, att sjunga en sång, att koka en god soppa, att formulera sig, att använda sin kropp till värme, rörelse, kärlek, det är liksom uttryck från samma behållare. Det som bubblar ut och tar form gör mej till den jag är."

Stina Wollter