Igår träffade jag en kvinna på ett möte. Denna kvinna har haft det lite tufft i livet när det gäller sjukdomar. Hon är en av två kvinnor jag känner som nog haft samtliga förekommande och namngivna sjukdomar, med undantag för pungbråck och prostatabesvär. Vi samtalde lite, hon frågade hur det var med mig och jag hur det var med henne. Hon svarade "Jag sover i alla fall utan käpp." Svaret ger mig blandade känslor och reflektioner. Det var på ett sätt en rolig och distansierad kommentar, på ett annat sätt kan skönjas lite bitterhet, en underton av att allt annat är task. Men, hon såg rätt glad ut. Jag tolkade det som att det var rätt ok i alla fall. Ja, hon berättade förstås lite mer också. 

Jag tror nog att det allra vanligaste är att man sover utan käpp, faktiskt. Hhhmm, käpp - när jag tänker efter kanske hon menade nåt helt annat?! Mig veterligen har hon ju en man, så hon menade nog trots allt en sån där käpp man stödjer sig på.