- Vet du hur illa det låter när du spelar på den där?

- Nej, det vet jag inte ..

"Den där" är en blockflöjt jag spelade på idag. Eftersom jag börjat i en kör och är ny, ville jag kolla lite hur stämmorna går, för att eventuellt kunna sjunga liiiite bättre nästa gång.

- Det kan väl inte höras så väl in i ditt rum?

- Jo, du vet nog inte hur mycket det hörs.

- Nä, men du spelar ju en massa musik hela tiden, och det får ju jag lyssna på.

- Ja, men jag har klagat, det har inte du!

- Nej, det är ju sant, men jag tycker det är viktigt att du får lyssna på det du tycker om.

Här tog diskussionen slut. Jag tror inte han tycker det är lika viktigt att jag får lyssna på det jag tycker om.

Äh, jag tutar glatt vidare :-) 

Jag är inte mycket för snacks, men idag fick jag ett starkt sug efter ostbågar. Redan vid snacks-hyllan i butiken (efter gymmet) kände jag suget, men tänkte att det inte alls var så viktigt. När jag stod i kassan nämnde jag det för mitt sällskap, han sa: gå och hämta. Jag lydde (faktiskt), men det fanns inte en påse att uppbringa i hela affären, eftersom affären ska byta koncept om en vecka. När vi handlat klart och jag skulle skiljas från sällskapet sa han: åk nu och köp ostbågar. Jag lyssnade inte på det örat, men såhär i efterhand inser jag att han hade fångat upp kraften i mitt sug. Själv hade jag inte fattat det. Nu sitter jag istället och funderar över ostbågssubstitut.

Det går inge bra, kan inte komma på något som skulle kunna ersätta ostbågarna. 

Jag är förvånad och kanske mest positivt överraskad över att kunna känna en sån längtan som jag gör nu. Bara att uttrycka det så här skrämmer mig samtidigt som det är en skön känsla. Ambivalens kallas det visst. Den stora glädjen finns i att jag faktiskt kan uppleva känslan. Det är något nytt.  

Här kommer receptet på de vita rutorna jag yrade om tidigare idag och Marianne var lite nyfiken på

Vita rutor

Botten

3 ägg

3 kkp socker

3 kkp mjöl

3 tsk bakpulver

1,5 dl ljummet vatten

Vispa ägg och socker pösigt (som vanligt)

Blanda mjöl och bakpulver

Rör ner mjöl- och bakpulverblandningen växelvis med vattnet i äggsmeten

Smörj och bröa en långpanna

Häll i smeten, grädda ca 15-20 min i 175 grader.

I mitt recept står 10 minuter, men det var absolut för kort tid. Man får hålla koll helt enkelt.

Glasyr

200 g margarin (eller smör)

2 dl strösocker

4 msk vanilj

Smält matfettet

Vispa i strö- och vaniljsocker

Låt svalna

När glasyren svalnat, rör i två äggulor

Bre ut smeten på kakan

Strö över kokos

Klart, nu är det bara att skära rutor och mumsa.  

Jag tycker de är otroligt smarriga, och så är de enkla att göra.

Hur kunde jag ens tänka tanken att sonen skulle äta frukost innan han gav sig på bullarna? Otroligt naivt. Det går naturligtvis ypperligt bra att äta bullar till frukost.

Drygt 180 cm finnig tonåring hasade in i köket, tittade trött  upp på mig, mumlade nåt som kunde liknas med ett hej, gick fram till bänken, lyfte på bakduken och valde noga ut en bulle, hasade vidare till köksbordet och sjönk där ner på en stol. Vid bordet genomförde han en noggrann besiktning av bullen, tittade på mig och frågade: var de inne lite för länge i ugnen? Nej, det var de inte... Men, han ville antagligen få igång mig. Det gick inte :-) Jag höll mig lugn och fin (stolt över det). Istället frågade jag om han inte skulle ha lite yoghurt innan han åt bullar. Mycket förvånad hörde jag honom svara: Okejdå!

Det lönar sig att fråga - ibland får man oväntade svar. 

I morse vaknade jag och var trött, mycket trött. Trots tröttheten virvlade tankar om bakning i skallen. Hade en stor mängd uppslag: bullar, äppelpaj, vita rutor, chokladsnitt, drömmar...

Att baka har varit förenat med stor lust och avkoppling för mig. Av någon anledning har lusten varit mindre under en längre tid. Det blev för mycket prestation på något sätt.

Idag fanns lusten där, det kändes så skönt. Bullar blev mitt val och nu står de på jäsning på bänken. Ska gå och pensla dem nu.

Snart kommer det att dofta av nybakade kanelbullar i lägenheten, säkert också i trappuppgången. Sonen kommer säkert att gilla att känna doften när han vaknar, och än mer äta några varma bullar efter frukosten.