Ord har olika betydelse för olika personer. Jag är rätt allergisk mot orden snäll och duktig.

De flesta, tror jag, värderar dessa ord rätt positivt. I min värld är det definitivt annorlunda. När någon säger att jag är duktig och/eller snäll blir jag stel, skeptisk och känner mig allmänt olustig. Detsamma gäller när jag hör dessa ord uttryckas om och till barn, vilket förekommer ofta. Hudå.

Att vara snäll - det låter i mina öron som något uppoffrande och i det finns en risk att man förlorar sig själv.  Och snäll ska man tydligen vara i en himla massa lägen! Alltså, här springer vi runt och uppmuntrar folk att inte respektera sig själva. Om du inte är snäll.... en oftaförekommande fras där fortsättningen oftast innehåller hot och skuldbeläggning.

Att vara duktig - det blir för mig presterande. Att duga och räcka till utifrån prestation.... Resten då?? Hela människan med allt vad det omfattar.

Överdrivet? Hur som helst, det här är min starka värdering av snäll och duktig. 

Nu när jag skriver känner jag mig arg. Jag inser att kärnan nog är att jag är så förbannat trött på att vara snäll och duktig.   

Lika bra att stoppa här. *biter ihop* och fortsätter fundera tyst för mig själv så länge.