Nu har jag några textrader som snurrar om och om i min skalle. De vill vara kvar där. Jag börja känna mig lite trött på att de snurrar och snurrar, du vet sådär som man kan bli när något "fastnar". Det var under körövningen i torsdags kväll de planterades i mig. Jag gör ett försök att släppa de lite genom att skriva ner dem här. Samtidigt blir det ett meddelande till dig som läser.

Du har något ingen annan har,

du är helt unik.

Varje mänska har nå't att dela med sig av,

ingen är nå'n annan lik.

Jodå, jag tycker att det är tänkvärt, fint, riktigt och viktigt. Bara lite tjatigt i mitt huvud just nu. Vem som skrivit texten har jag ingen aaaning om.

Ta till dig av textraderna och kom ihåg att det är så...

... och här sitter jag inte och deppar. Jag har i och för sig inte riktigt landat efter denna intensiva vecka. Den har varit innehållsrik - både energikrävande och energigivande.

Vad härligt det är att det finns nyanser. Livet blir mer verkligt, meningsfullt och ... ja, just livfullt. Jag känner mig glad över att att verkligen kunna uppleva nyanserna, vilken tillgång. Det har inte alltid varit så. Eller, nyanserna var tidigare i livet mycket färre och dominerades av svart och vitt. 

Närmast i minnet är gårdagkvällens upplevelser. Och, de var energigivande. Det är gott att ha med sig.

Ha en bra lördag!