När jag nyss besökte "damrummet" här på jobbet såg jag, som så många gånger förut, att det var slut på toapapper i hållaren. Det finns en påse med flera rullar, lättillgänglig i samma rum, men utom räckavstånd från sittande ställning på toan. Varför byter inte folk när de ser att det är slut?

Eller - är det verkligen så att det bara är jag här på arbetsplatsen som kan byta toarulle? Om det är så, borde jag göra en skriflig instruktion, kanske anordna en kurs eller göra en instruktionsfilm?

Imorgon bär det iväg till Gotland på konferens. Sanningen att säga känner jag mig lite spänd inför detta äventyr, mina 39 år till trots. Jag ser fram emot att komma till Gotland och träffa nya människor, men resan - den ser jag inte fram emot. Det är inte helt lätt att ta sig till Gotland från Ludvika där jag bor. Först blir det taxi till tågstationen, sen tåg till Borlänge, sen X2000 till Stockholm, sen båtbuss till Nynäshamn, sen båt, sen blir det väl taxi igen antar jag. Tänk vad skönt det skulle vara om man istället kunde teleportera sig dit, ungefär som i Harry Potter-böckerna. På hemresan får jag prova på ytterligare färdmedel. Förutom taxi och flera olika tåg, blir det flyg. Jösses!

I morse fanns en agenda för Visbydagarna i min mejlbox. Jag har läst noga och tar ytterligare  några stapplande steg i den mentala förberedelsen.