Jag klär, jag klär av mig naken...

...för nu ska jag duscha 

I hela mitt liv har jag trott att jag inte kan sjunga. Nu har jag, med stark draghjälp, anslutit mig till en kör. Det är en kör för alla som tror att de inte kan sjunga. I förra veckan var jag med för första gången. Det var omtumlande, spännande och roligt. Jag är fylld av intryck och känslor.

Det här är verkligen en utmaning för mig. När jag funderat över varför det här med sång har varit så svårt och laddat för mig, är det här det enda jag kan komma på: att sjunga är att uttrycka sig själv med sig själv som instrument. Det finns inget utanför en själv att hänga upp det på, stödja sig på. Man måste helt och hållet stå för sig själv. Naket på något sätt.... Om det då är så att man tycker att man inte duger och inte vill visa det så kan man givetvis heller inte sjunga.

Igår träffades vi igen och sjöng, jag till och med deltog i ett framträdande. Låtarna har fått fäste i mitt huvud, och i morse kände jag att jag använt natten till att bland annat sjunga och bearbeta intrycken från mina nya erfarenheter.

Nu har jag börjat, försökt.. och jag är sugen på att fortsätta. 

Tillägg: UnderCover har bidragit till en uppblandning av reportoaren, bland annat genom kommentarerna på mitt "evighetsinlägg" igår.