Nu är det dags att slå av den här burken och fixa med nattbestyren (ett försök att övertyga mig själv). Tåget går alldeles för tidigt imorgon: 06.04 Klockan måste ställas på 04.45

Godnatt på er. 

Vad betyder detta? Jo, att jag många gånger påbörjat sms till en person, men har efter kortare eftertanke avbrutit dem. Anledningen? Jag vet inte riktigt. Har (som vanligt) flera tankar kring det. Vill inte vara för påflugen, undran om det verkligen är något vettigt jag skriver, vill inte störa osv osv.

Men, va' f-n. Varför ska jag krångla till det? Jag blir så trött på mig själv.

Då är det dags igen. Imorgon blir det en tur till Stockholm. Sanningen att säga är jag inte helt upplagd för detta äventyr, men om det blir som det brukar så blir det en givande dag.

Vem vet vem/vilka jag träffar på tåget. För det mesta blir det något intressant möte med någon ny människa. Inte nog med det - seminariet lär samla en del "likasinnade", dvs människor som jobbar med liknande frågor. Det betyder ju en chans att utöka sitt nätverk.  Möten med andra människor är ju otroligt spännande.

Vad skönt det egentligen är att inte veta vad som händer. Men, fan vad darrigt det också kan vara.

Det har gått en liten tid sedan min pappa gick bort, 6-7 veckor nå'nting. Varje dag kommer någon ny känsla/upplevelse upp. Idag har två, medvetna eller omedvetna, familjehemligheter nått mig genom min mamma. Sorgligt, delvis förvånande, men samtidigt förståeligt. Antar att det ploppar upp ännu mer i mammas medvetande och känsloliv. Vartefter det kommer i hennes sinnesvärld får nog jag ta del av åtminstone en liten del.

Familjehemligheterna (hittar inget bättre ord) som idag yppats rätar ut några av mina frågetecken och lättar en del av min förvirring över mig själv. Givetvis skapar de samtidigt ytterligare en del frågetecken och funderingar. 

Livet är intressant! Hhmm, inser att det låter klyschigt och kanske klatschigt, men det är så orden kommer.

• Klackar slår mot golvet - jag känner igen var och en av kollegornas klackljud långt innan de syns eller säger något.
• Blipljud - när de låser upp sina kodlåsdörrar.
• Järngrindens gnisslande - när någon passerar vår "låsta" avdelning.
• Ljudet av textil som nöts mot textil - det som uppstår när människor med fylliga lår bär byxor  
• Hälsningar - de flesta säger godmorgon. En av mina arbetskamrater säger aldrig godmorgon, det är mot hennes principer. Men, hon svarar hej.
• Inloggningsljud, den lilla melodisnutten som kommer när man loggat in.
• Skrivaren som drar igång.
• Kaffemaskinens surr
• Tangentknatter 
• Fläktsystemets vinande 
• Prat och skratt

Det låter nog annorlunda på ett kontor idag än för 20 år sedan...

Det blir just ingenting med bloggandet nu. Är orden slut? Nej, det tror jag inte. Snarare ligger de packade huller om buller och vill kan därför inte komma ut i någon ordnad form. Eller, är det så mycket annat som händer att det inte kommer något av den anledningen? Eller, är det både och? Mmm, så är det nog. Och, så måste det få vara...