Igår skrev jag inlägget Snäll och duktig...... bläää!

Jag förstod inte då hur starkt det inlägget var och vilka reaktioner det skulle resultera i, men en liten aning har jag fått genom kommentarerna till det inlägget. Tack för dem, förresten. Jag berördes verkligen.

Av någon anledning känner jag, trots en längre inre dialog, att jag vill förklara mig, så här gör jag det. Lite, i alla fall.... osäkert och trevande. Om det är för mig själv eller någon annan låter jag (delvis) bli att rota i.

Ett starkt minne för mig från min barndom är en stor mängd bekräftelse jag fått i min snällhet och duktighet både från familj, släkt och skola. På samma har jag blivit bekräftad i snällhet, mogenhet och duktighet (bland annat) från arbetslivet. Det har blivit min väg till överlevnad, att uppfylla och ge mer av det. Trevligt och bra kan tänkas. Tyvärr blev det på bekostnad på andra delar av mig. Så mycket har jag dock insett, att det var och är i all välmening jag fick och får den. Jag tror för övrigt att dessa ord i stort sett uteslutande används och uttrycks i välmening, omtanke och kärlek.

För mig fick det ändock en annan innebörd. När jag var ledsen, arg, obstinat, förtvivlad och ångestfylld skulle det enbart tryckas åt sidan. Det fick inte alls finnas, utan blev bara jobbigt. Ingen var bekant med dessa delar i sig själv och kunde därför inte möta och ta emot mig i de här delarna. Resultatet blev en känsla av att vara fel när jag upplevde dessa känslor. Jag blev inte bekräftad i dem och de blev följdaktligen konstiga och svåra för mig. Det blev alltså en sanning att "de negativa känslorna" inte fick finnas. Följden blev att jag i möjligaste mån trängde undan dem och gömde dem så gott det gick. Det här innebar att stora delar av mig som person lades i träda och fick mycket begränsat utrymme. Jag kan lova att det påverkat mig i mitt liv! Att trycka undan sånt som finns inom en själv tar oerhört med energi.

Sedan många år ägnar jag en ganska stor del av min tid till att söka upp och möta de här delarna. Jag vill bli en hel person.... Min person innehåller så mycket mer än bara de positiva delarna.

Den inre (upptäckts)resan är spännande, men stundtals ohyggligt svår. Vid varje insikt och aha-upplevelse känner jag att det är värt varje sekund av arbete. Livet blir rikare, antalet nyanser blir fler, starkare... , relationer annorlunda (djupare), kärleken till mig själv och andra större, empatin, äktheten osv osv... Det berikar.

Här tog det uppenbarligen slut, för tillfället. Kan mycket väl hända att jag återkommer.

Kram på er!

 

UnderCover

30 september 2007 19:05

*kramar om massor*

http://undercover.bloggagratis.se

 

liv

30 september 2007 19:15

UnderCover: Tack, tack, tack. Tar emot och kramar tillbaka. Känner värmen!

 

Marianne

30 september 2007 21:23

Att inte få uttrycka alla sina känslor öppet och inte få förståelse för hur man mår inombords, måste vara plågsamt. Och att år efter år finna sig i ett rollspel som innebär att hålla masken utåt trots det inre skriker, det kan ingen människa klara av. Det går inte att alltid vara andra människor till lags.
Ibland så måste man öppna slussen och släppa ut överflödet, annars så spricker även den starkaste fördämningen.
Kramar i massor.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

TJ

12 oktober 2007 12:29

Hej!
Jag är blir överlycklig över att läsa det du skrivit, jag känner igen mig i allt. Jag hatar att vara snäll o duktig och vill "komma i kontakt" med att vara arg, rädd, upprörd och få utlopp för det. Min svårighet är att känna igen de känslorna. Hur har du arbetat med detta problem? Jag vill bli tydligare med vad jag känner både för mig själv och mot andra, men jag vet inte hur...

Tacksam för tips:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trött, trött, trött i morse när klockan ringde.   Förväntansfull - när jag vaknat till.   Irritation - Det feta tidningsbudet kom sent (efter 7), som vanligt (!). Nu ska tidningen sägas upp!   Förväntan - Besök hos frissan - ny frisyr och första prof...

Idag ramlade jag över en intressant artikel i DN. Intressant så till vida att den inte helt köper, i mitt tycke, förenklade lösningar gällande bemötande. Jag har sett delar av en del "Nannyprogram" i TV där nån slags skamplats används för att få ordn...

Ojojoj... det är längesedan jag var här nu. Det här är andra helgen då inget hänger över när det gäller flytt, rensning, sortering mm mm mm i mammas hus. Nu är det överlämnat till de nya ägarna. Vet knappt var jag ska börja, såhär en söndagförmiddag...

Vet inte riktigt. Ännu en dag till ända. Njae, inte riktigt. Ska faktiskt alldeles strax bli upphämtad för en after work. Har inte varit på jobbet idag, men har ändå jobbat. Den sista insatsen, tror jag, i mammas hus. Ryggen är INTE riktigt bra efter...

Idag blev jag faktiskt näst intill beordrad att ta semester. På något sätt framgick nog mitt tillstånd väldigt tydligt, utan att jag egentligen satt ord på hur jag mådde. Chefen är orolig att jag ska klappa ihop helt. Jag lovade att ta semester åtmin...