... nåt sånt. Den här strofen har jag burit med mig i en, kanske två, veckor. Jag tror det är en låt, men har inte fångat vilken. Tror jag till och med har googlat, men inte hittat nåt. Vet du?

.. ja, absolut! Det är förstås redan tydligt, om du läst tidigare inlägg. Jag kände det när jag stod i köket och fixade med mat. Så är det bara. Förhoppningsvis är det en del i processen.

På plussidan är ändå att jag känner att jag lever och att det finns en rörelse.

På minussidan (just nu): förvirring... jag får inte ihop det. Jag längtar efter något.. söker. Det kan förvisso, om man tänker till, även hamna på plussidan.

Äääh, det är bäst att jag pausar igen.

Så länge jag kan minnas har jag funderat över meningen med livet, traditioner, olika sysslor osv osv. Det finns en miljard exempel, men jag tar ett par som jag tror kopplar till ämnet på något sätt.

Idag när jag var hemma hos mamma såg jag grannen mitt emot. Han var ute vid bilen... han är nästan alltid ute vid bilen när jag är hos mamma. Han tvättar bilen, byter däck, flyttar bilen in i garaget, eller ut, han strosar runt och jag vet egentligen inte vad han pysslar med. Min tanke blir: är det där meningsfullt för den mannen? Funderar han ens över meningen? Känner han sig nöjd med att putsa på och flytta bilen fram och tillbaka? Han ser varken nöjd eller missnöjd ut. Herregud, i min värld känns det där helt meningslöst. Jag undrar om det är ett sätt att undvika umgänge med partner och barn, eller är det möjligen något väldigt avkopplande och givande. Jag förstår verkligen inte. Han kanske är jättenöjd och känner stor tillfredsställelse med den aktiviteten. Vem vet, han kanske mediterar och ägnar sig åt djupa inre äventyr under tiden... Som betraktare har jag ju ingen aning, jag har endast mina egna referenser och tankar kring saken.

Det där handlar ju inte om mig direkt, men jag förundras över hur människor kan ägna sig åt vissa saker och verka nöjda. Ett annat exempel är folk som ständigt ändrar inredning och bygger om. Jag tänker: det blir säkert fint, men när hinner de vara i och njuta av det fina de skapar? Innan det är klart är ett nytt projekt på gång. Antagligen(?) ändrar man inredningen för att det ska bli vackert och trivsamt, men om man aldrig "är" i det vackra fina utan ständigt på gång med något nytt, vad blir det då för mening?

En av mina tankar under dagens promenad var en slags bild av att det funnits och kanske finns ett glapp mellan upplevd och önskad livssituation. Jag vet, jag vet - det är bara jag som kan göra något åt det, men jag vet ju inte hur! I tonåren fanns tankar om att bara jag blir smalare, får snyggare bröst, rumpa osv osv... bara jag träffar en kille, blir bättre på det ena och det andra. Inte fan blev eller fick jag det, och om jag hade blivit och fått som jag önskat hade nog upplevelsen inte förändrats i den omfattning som mina drömmar sa mig. Dessutom var det en överdriven tilltro till önskningar gällande det yttre. Egentligen handlade det väl om det inre. Men, jag fattade nog inte riktigt. Det var hur som helst ett stort glapp!

Något som är centralt är nog förmågan till det egna ansvaret, tilliten till ens egen förmåga att gå vidare, känna efter och bli medveten. ... Här blir det stopp för en stund. Tankarna hänger inte riktigt ihop. Undrar om detta är begripligt över huvud taget? 

Ha en trevlig kväll. 

"Själen kan också vara en erogen zon"

Raquel Welch 

Jättetack för alla fina kommentarer och härliga kramar. Det känns skönt. Långa varma kramar tillbaka till er.

Orken har inte räckt till för att svara på kommentarerna och besöka er som jag brukar göra och vilja, men jag kommer igen

Ytterligare en presentbutik har idag slagit upp portarna i samhället där jag bor. Glada i hågen och nyfikna styrde jag och en kollega stegen mot den nyöppnade butiken under dagens lunchpromenad. Vad mycket saker där fanns! Allt såldes till halva priset (!) och ett stort antal kunder rörde sig i lokalen, troligtvis med en förhoppning att till ett bra pris köpa sig lite lyckligare eller fixa några julklappar.

...Äääh, här försöker jag uttrycka mig diplomatiskt och kontrollerat, men jag är egentligen förbannad. Vad mycket skit det finns! Utöver denna butik finns en Dollar Store och snart ska till mångas glädje även Rusta etablera sig här i trakten. Det finns förresten fler, men jag orkar inte räkna upp dem. Jojo, det finns bra saker i båda de sistnämnda butikerna, men det finns också jävligt mycket onödigt. Porslinskatter brukar jag ta som exempel och då brukar jag inkludera alla dessa fula och onödiga prydnadssaker, som producerats av lågavlönade människor, ibland till och med av barn, under ofta dåliga arbetsförhållanden. Å så ska vi handla det där billigt, förfula våra hem och kasta det när vi tröttnar på det. Hur många gånger hör man inte folk säga: "det är ju så billigt, så man kan ju kasta det när man inte behöver det eller om det är så dålig kvalitet att det går sönder snabbt". Vilket slöseri med resurser!

En man jag känner brukar säga att "det borde vara förbjudet att tillverka och sälja sånt där". Jag skriver under på det - absolut!

Vi konsumerar "porslinskatter" som aldrig förr, behöver vi dem verkligen?

Handtagen på skjutdörrarna till ett maktens rum.

Om det är originaldörrarna har de mötts och skilts åt oräkneliga gånger under nästan hundra år.

Knopparna är vackert nötta.

Jag gillar designen. 

Människor har tagit i knopparna, stött mot dörrarna, lutat sig mot dem, passerat mellan dem...

Nån kanske har dunkat huvudet mot dem? 

De är lite skeva, men passar ännu tillräckligt bra ihop.

De har varit med om många debatter och beslut.

Tänk om de kunde berätta vad de varit med om...

"Livet är inget jävla spa"

Så lyder rubriken till en av dagens artiklar på Aftonbladets nätupplaga. Det är ett citat av Louise Hoffsten, som berättar om vägen från bottenlös förtvivlan till triumf. En, enligt mitt synsätt ovanligt lite glitterbeklädd berättelse. Skönt att se att det finns sådana också. Här är en länk till artikeln, om du blir nyfiken.