Jag ser hur ljusen brinner ut,

jag ser hur varje liv tar slut.

Dom strålande bloss som lyste för oss

tar slut, dom brinner alla ut.

Jag ser hur livet rinner bort,

hur tiden alltid är för kort.

Den ändlösa stig som skulle bli mitt liv

tar slut, skall också nå sitt slut.

Jag stod vid det rytande havet inatt

och såg ut i rymdens evighet.

Och jag såg en svag men tydlig glöd.

Jag såg att nya stjärnor föds.

Så fast det var natt var det ändå inte svart;

Därute tändes nya ljus.

Vi är en sekund i epokernas ström,

men vårt liv är en oersättlighet.

Så innan min låga flämtar till,

och skymningstimman tiger still,

vill jag vara ett bloss för dom som följer oss

en tid, ett ljus på deras stig;

En tid, ett ljus i deras liv.

Björn Afzelius

http://www.youtube.com/watch?v=AlvAlqRvI2w

Här slutar jag min resa på gränsen till ett annat land

Jag känner mig så trött, så sliten och så nött

men jag ser ljus på flodens andra strand

Där får jag vila, där får jag frid, där får jag glömma min trötta kropp

Dagen syns ej mer,snart går solen ner

men på andra sidan floden går den opp

Kära kamrater; spara era tårar Ingen gråt, min vän

Det är inte nåt adjö Det finns inget som kan dö

det är farväl,vi ses snart igen

Så drick ett glas för mig, höj en skål för all vår kärlek

Låt mitt minne så sorglöst förbli

Det är intet ont som sker Låt livet trösta er

Här på andra sidan floden blir jag fri

Framför mig slutar vägen Över mörkret går en lysande bro

Jag har varit här förut, jag har kommit hem till slut

här på andra sidan floden får jag ro

På den andra sidan av Lars Demian

http://www.youtube.com/watch?v=mbCDWQ41-jU

När de gamla såren heta tära,

när din kind är vätt av ensamhetens gråt,

när att leva är att stenar bära

och din sång är sorg som vilsna tranors låt,

gå och drick en fläkt av höstens vindar,

se med mig mot bleka, blåa skyn!

Kom och stå med mig vid hagens grindar,

när de vilda gässen flyga över byn!

Dan Andersson

Jag har haft en bra dag idag, till största delen tillsammans med min mamma. Tröttheten är tydlig, men det har varit otroligt givande, äkta, ärligt och närvarande. Vi har varit tillsammans, vilket nog är det viktigaste. Dessutom har vi ordnat med bland annat begravning, transport och blommor. Det känns viktigt och riktigt.

Det finns en ödmjukhet och en samhörighet mellan oss. Mitt uppe i alltihop finns också en kraft och framtidstro. Speciellt och mäktigt...

Ett stort, varmt tack för de fina kommentarer jag fått. De betyder mycket för mig.  Kram, kram och kram till er!

Ha en bra kväll. 

Idag använder jag samma uttryck som ungdomarna: Orka!?

Ibland undrar jag hur jag ska orka... Vadå orka? Jo, ta mig vidare, förhålla mig, känna in i mig själv på djupet, utvecklas, vila (!), ta hand om mig, känna, gå vidare, minnas, laga mat, vara en god mor, odla intressen, relationer och Gud vet vad...

Jag orkar och vill i alla fall tända ett ljus för min bror som somnade in ikväll. Känner mig nollställd och tom... Mycket känslor har jag ändå, men de är väldigt blandade och osorterade i detta nu. De finns, men på nåt visst avstånd. *djup suck* De kommer väl närmare och blir tydligare när det är moget. 

Tidig morgon

Nöjd son

Snöfall

Mörker

Levande ljus

Glädje och skratt

Sorg och tårar

Besked om att en nära anhörig är döende 

Snart en träff som jag ser fram emot 

Det känns att jag lever

Kan man vara fylld och tom samtidigt?

Häromdagen var jag på ICA. Stod vid återvinningsautomaten, bakom ett ungt par. En liten tunn tjej och en hyfsat ståtlig, ung och stilig man. Maskinen krånglade och hakade upp sig. Själv hade jag inte bråttom, utan betraktade det unga paret i lugn och ro. Förundrad över hur denna unga stiliga man kunnat välja den lilla tunna, väldigt flickaktiga och tillsynes ömtålig flickan. Han var lång, mörkhårig, hade snygga skor, snygga byxor och en jacka/rock. Hon hade ett par hängiga, noppriga joggingbyxor, en lite halvslabbig jacka och en handväska som var en kopia på något flärdfullt märke jag inte minns namnet på. Hon var verkligen söt, men också otroligt flickaktig. Herregud, tankarna for åt både det ena och det andra hållet. Jag besparar er mina fantasier i den frågan.

Om jag kunde komma till saken någon gång! När de pantat färdigt. (Pantaaa mera.... panta meeera... Det satt en stor dekal med den mörkhyade kvinnan från TV-reklamen på återvinningsapparaten.) Nåväl, när de var färdiga och spatserade mot köttdisken följde jag dem med blicken. Det klack till i mig! En stor sån där äcklig mager spindel kröp på hennes rygg. Den tog upp halva bredden på den späda tjejen. Till min förvåning stod jag bara kvar. Alltså, jag gick inte fram och informerade eller tog bort den där otrevliga spindeln. Som ett fån stod jag där och bara tittade på. Hhmmm. Undrar varför?

Det är ett under att inte mina fingrar är kroniskt skrynkliga av disken. Jag tycker att alltför mycket tid ägnas åt denna aktivitet. Jo, jag vet att det är nödvändigt.... jag vet. Allt är inte är inte jättekul. Det finns ju faktiskt fördelar med allt, även om de ibland är svåra att upptäcka. Som jag säkert sagt tidigare så är ju disktiden en tid man har med sig själv. Tankar och känslor får utrymme. 

Ett diskobjekt idag var höstens första risgrynsgrötskastrull. Efter ett par kok brukar jag få in snitsen och undvika ett tjockt brunt lager i botten av kastrullen. Jag kan säga så mycket att så var inte fallet den här gången. Det var ändå med viss tillfredsställelse jag sanerade denna jättekastrull. Sonen har uppskattat och i ett nafs ätit slut på mitt storkok. Det är ju tacksamt.

Nu doftar det i alla fall gott härhemma. Extra gott upplever jag nog doften, då den snart 14-åriga sonen bidragit en hel del till kvällens måltid. Vi har haft en skön stund tillsammans i köket. I ugnen finns nu en gratäng med potatis, kålrot, gul lök, purjolök, vitlök, ost, kryddor och en gräddmjölkblandning. Salladen fick jag fixa själv, men det är alldeles ok. Snart kommer vi att sitta där tillsammans och förhoppningsvis njuta av god mat och en trevlig pratstund.