Jag ser hur ljusen brinner ut,

jag ser hur varje liv tar slut.

Dom strålande bloss som lyste för oss

tar slut, dom brinner alla ut.

Jag ser hur livet rinner bort,

hur tiden alltid är för kort.

Den ändlösa stig som skulle bli mitt liv

tar slut, skall också nå sitt slut.

Jag stod vid det rytande havet inatt

och såg ut i rymdens evighet.

Och jag såg en svag men tydlig glöd.

Jag såg att nya stjärnor föds.

Så fast det var natt var det ändå inte svart;

Därute tändes nya ljus.

Vi är en sekund i epokernas ström,

men vårt liv är en oersättlighet.

Så innan min låga flämtar till,

och skymningstimman tiger still,

vill jag vara ett bloss för dom som följer oss

en tid, ett ljus på deras stig;

En tid, ett ljus i deras liv.

Björn Afzelius

http://www.youtube.com/watch?v=AlvAlqRvI2w

 

UnderCover

13 november 2007 13:42

Gillar verkligen Björn och hans låtar. Så många tänkvärda, berörande texter...

Tänker på dej!
*kramar om*

http://undercover.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trött, trött, trött i morse när klockan ringde.   Förväntansfull - när jag vaknat till.   Irritation - Det feta tidningsbudet kom sent (efter 7), som vanligt (!). Nu ska tidningen sägas upp!   Förväntan - Besök hos frissan - ny frisyr och första prof...

Idag ramlade jag över en intressant artikel i DN. Intressant så till vida att den inte helt köper, i mitt tycke, förenklade lösningar gällande bemötande. Jag har sett delar av en del "Nannyprogram" i TV där nån slags skamplats används för att få ordn...

Ojojoj... det är längesedan jag var här nu. Det här är andra helgen då inget hänger över när det gäller flytt, rensning, sortering mm mm mm i mammas hus. Nu är det överlämnat till de nya ägarna. Vet knappt var jag ska börja, såhär en söndagförmiddag...

Vet inte riktigt. Ännu en dag till ända. Njae, inte riktigt. Ska faktiskt alldeles strax bli upphämtad för en after work. Har inte varit på jobbet idag, men har ändå jobbat. Den sista insatsen, tror jag, i mammas hus. Ryggen är INTE riktigt bra efter...

Idag blev jag faktiskt näst intill beordrad att ta semester. På något sätt framgick nog mitt tillstånd väldigt tydligt, utan att jag egentligen satt ord på hur jag mådde. Chefen är orolig att jag ska klappa ihop helt. Jag lovade att ta semester åtmin...