Vi kom iväg till slut. Igår alltså... släpvagnen funkade som den skulle och vi fick det gjort som vi hade för avsikt att göra. Blandande känslor, men en värdefull stund med min mamma och min son. Att vara i min brors miljö, plocka med hans saker, möta personalen och övriga boende var något viktigt. Skönt, trots en något mörbultad kropp. Jag har nog inte riktigt landat än, men är på god väg.

Det senaste dygnet har jag tillbringat med en man. Följande textrader, ur Cecilia Vennerstens "Det vackraste" kommer för mig:

... Stunder av stillhet
Ett ögonblick av ro ibland
Stunder av lycka ...

Det är ingen tillfällighet att dessa rader dyker upp - de stämmer med min känsla, som jag fortfarande suger på.

Varför är kalasbyxor aktuellt? Jo, den man jag tillbringat senaste dygnet med använder detta ord och har en lite annorlunda bild av begreppet än jag. Jag har försökt ge min bild av vad kalasbyxor är, i ett försök att säga att det inte är kalasbyxor jag bär. Googlade och hittade detta på Wikipedia. Det stämmer väl överens med min bild. Så här kan alla kalsbyxintresserade läsa mer:

"Kalasbyxor är detsamma som tjockare strumpbyxor – alltså inte tunna nylonstrumpor, utan oftast kulörta, stickade barnstrumpbyxor. Det är ett idiom i svenska språket som uppstod möjligen under 1960-talet men hörs alltmer sällan. Strumpbyxutvecklingen under 1950-talet kom även barnen till godo. De kunde nu slippa strumpor med livstycke och liknande anordningar.

Det finns två teorier om begreppet kalasbyxor:

Under det tidiga 1960-talet förekom begreppet som beteckning på ålderdomliga, vida silkes- eller nylonunderbyxor för damer, med knälånga ben och gärna med broderier. Det är samtidigt en synonym för fina byxor eller finbyxor."

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kalasbyxor

Även bilden är lånad från Wikipedia.