Efter 38 år flyttar nu min mamma från huset. I natt sover hon för sista gången i det hus som varit hennes hem i mer än halva hennes liv. Det måste ändå vara en speciell känsla. Imorgon går "storflyttlasset". Hon har förberett väldigt bra och redan flyttat en hel del, så jag tänker att det kommer vara en smidig flytt.

Det är klart att det är en speciell känsla även för mig. Huset jag vuxit upp i, bott i från det att jag var knappt två år till att jag flyttade hemifrån, kommer snart att ha andra ägare. Andra barn ska växa upp där, sova i mitt rum, springa runt i rummen, leka, kriga med sina föräldrar i tonåren osv osv. Hhmm, konstigt.

Glömska 

Igår morse när jag mötte en väninna i trappen på jobbet frågade hon, ganska direkt efter hälsningen, om jag sminkat mig annorlunda. Nääe, det hade jag väl inte, trodde jag. Men.. har du glömt mascaran, frågade hon då. Kanske det, sa jag och sprang direkt och kollade. Jomenvisst, ingen mascara och ingen kajal. Är det bra eller dåligt? Det kan som jag nästan alltid annars tycker vara både och. Bra att det inte är så viktigt, att jag inte har superkontroll. Lite mindre bra om jag inte är tillräckligt närvarande. Jag har ännu inte bestämt mig för vilket alternativ som väger tyngst. Tycker nog mest att det är komiskt. Jag får betrakta vidare om jag tycker att det är en viktig fråga.

Ilska

De senaste dagarna har jag gått i gång å det väldigaste, minst en gång om dagen. Direkt ilska, utan funderingar just i situationen om det är riktigt eller inte. Det känns som en befrielse på ett sätt och på ett annat sätt lite jobbigt och alltför energikrävande. Så här i efterhand gör det mig lite full i skratt. Känslan bara kommer, det är en del av mig som för stunden får fritt spelutrymme. Jaja, det finns en möjlighet för mig att lära mig något nytt om mig själv - om jag tänker och känner vidare på det. Det låter som att det skulle kunna vara en fullkomligt normal reaktion, men för mig är den lite ny. Därför blir det intressant.

Ha en trevlig helg.