Mitt bland sorger och bedrövelser blommar min mamma. Efter att min pappa och min bror gått bort har hon växt. Jag är så glad att se det. Hon visar en styrka, en livskraft och en karaktär som med all säkerhet alltid funnits där, men inte varit så tydlig. Gång på gång har hon överraskat med en klarare personlighet, vilja och handligskraft än jag vågat tro. Att detta visar sig nu är häftigt och spännande.

Jag tänker att hon nog har nog förmedlat detta till mig, om än på ett ganska dolt sätt... Känslan har nog ändå funnits där, varit ytterst närvarande. Hon vet mycket mer vad hon vill, drar tydligare gränser och lever på något sätt mer än tidigare.

Jag hejar glatt på.