Direktlänk till inlägg 30 december 2007

Missuppfattning och besvikelse

Av Liv - 30 december 2007 19:45

Vi (sonen och jag) har nyss haft ett samtal... efter det var det tydligt att vi missuppfattat varandra. Kontentan var att han är besviken. Det kom fram efter min fråga (för tredje gången) om vad han var besviken på. Svaret var: "Att du inte vågar släppa mig". Man får konstatera att det var ett klart och tydligt svar, efter mycket lirkande. Han la dessutom till att "jag överlever, jag är faktiskt 14 år!" Han tycker att det är mycket löjligt att jag inte vill lämna honom ensam en nyårsaftons kväll.


Hur som helst. Jag är bjuden på ett mycket trevligt (som jag tror) nyårsfirande. Inför det har jag frågat honom om han hade något planerat - svaret var nej. På frågan om det var okej att tillbringa nyårsaftonen hos mormor var svaret "det kan jag väl". Andra gången jag frågade (dagen efter) svarade han "Ja, jag är hos mormor på nyårsafton". Idag när jag sammanfattade vår överenskommelse var det annat ljud i skällan. Mer något åt hållet "Jag vet inte.... kanske". Efter ett evinnerligt lirkande kom det fram att han idag bestämt med en kompis att denne skulle köpa raketer och att de skulle skjuta iväg dem imorgon. Allt naturligtvis utan att delge mig sina planer.


För att inte bli alltför långrandig i denna fråga hoppar jag över några steg. Jag konstaterade att vi missuppfattat varandra, jag tydliggjorde hur jag uppfattat saken och varför. Han gjorde detsamma. Nu är det som det är och jag undrade om han kunde se vad han kunde lära sig av det här. Han ifrågasatte om det bara var han som skulle lära sig nå't. Återigen hade han en poäng. Jag tyckte att han skulle lära sig att tänka efter innan han svarar och tänka på att hans svar kan få vissa konsekvenser. Han tyckte att jag skulle tänka på när jag ställde en fråga till honom.. Alltså, att inte ställa frågan när han är upptagen med spel vid datorn och därför utan att tänka svarar mig för att det ska bli tyst.


Suck...




 
 
UnderCover

UnderCover

30 december 2007 21:22

Ja, vad ska man säga om dessa tonåringar...

Kan iaf säga att det är skönt att ha allt det där bakom sej.

Använd magkänslan - en mammas bästa "vapen" :o)
Hoppas ni får ihop eran nyårsafton så att ni blir iaf hyfsat nöjda båda två.

Kram på're :o)

http://undercover.bloggagratis.se

 
Marianne

Marianne

31 december 2007 00:14

Att missuppfatta en tonåring är lätt. Men å andra sidan så måste han ha hört din fråga och inte lämnat ett rakt och ärligt svar från början. Mina söner fick i 14 års ålder inte vara ensamma med jämnåriga kompisar om de skulle skjuta raketer. Aldrig i livet…
Skulle de skjuta raketer så skulle det vara i vuxet nyktert sällskap.
Hoppas du får till en deal som ger er bägge en trevlig nyårskväll.
Gott Nytt År.
Kram

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Liv - 26 februari 2008 19:12

Trött, trött, trött i morse när klockan ringde.   Förväntansfull - när jag vaknat till.   Irritation - Det feta tidningsbudet kom sent (efter 7), som vanligt (!). Nu ska tidningen sägas upp!   Förväntan - Besök hos frissan - ny frisyr och första prof...

Av Liv - 25 februari 2008 19:55

Idag ramlade jag över en intressant artikel i DN. Intressant så till vida att den inte helt köper, i mitt tycke, förenklade lösningar gällande bemötande. Jag har sett delar av en del "Nannyprogram" i TV där nån slags skamplats används för att få ordn...

Av Liv - 24 februari 2008 09:04

Ojojoj... det är längesedan jag var här nu. Det här är andra helgen då inget hänger över när det gäller flytt, rensning, sortering mm mm mm i mammas hus. Nu är det överlämnat till de nya ägarna. Vet knappt var jag ska börja, såhär en söndagförmiddag...

Av Liv - 13 februari 2008 19:11

Vet inte riktigt. Ännu en dag till ända. Njae, inte riktigt. Ska faktiskt alldeles strax bli upphämtad för en after work. Har inte varit på jobbet idag, men har ändå jobbat. Den sista insatsen, tror jag, i mammas hus. Ryggen är INTE riktigt bra efter...

Av Liv - 12 februari 2008 20:57

Idag blev jag faktiskt näst intill beordrad att ta semester. På något sätt framgick nog mitt tillstånd väldigt tydligt, utan att jag egentligen satt ord på hur jag mådde. Chefen är orolig att jag ska klappa ihop helt. Jag lovade att ta semester åtmin...

Ovido - Quiz & Flashcards