Stearinet på ett av ljusen intill mig har formats vackert. Vanligtvis brinner ljusen lugnt och fint. Något har idag gjort att lågan fladdrar, ljuset brinner lite oroligt, stearinet rinner ner och bildar en vacker form. Det har först runnit ner utmed ljuset, sen utanpå det igen och igen. En liten växande "bulle" har bildats och fortsätter att bildas. Hur blir det sen? Spännande. Det är som i livet. Man vet inte riktigt hur det blir.

Har just avnjutit en trevlig och god middag med sonen. Han var hänförd över planksteken som serverades och inmundigades. Det var roligt. Sonen hade en del i middagstillagningen, vilket uppskattas av mig och troligtvis även av honom. Smuttar just på en liten skvätt vin som återstår efter middagen.

Samtidigt som det känns skönt harmoniskt finns en liten tomhet inom mig. Vet inte riktigt vad den kommer av. Kan ändå säga att tomheten inte känns oändlig. Kanske är det så att just den här tomheten uppstått för att jag ofta den senaste tiden haft förmånen att uppleva en stark glädje och mening med livet. 

Jag har reflekterat över hur lite jag bloggar nu. Det är fortfarande "trevligt", men behovet är inte lika stort nu som tidigare har jag konstaterat. Jag är mer upptagen med annat. Lite konstigt känns det, men nu när jag formulerat det känns det helt okej - inte konstigt alls. Framförallt för att jag mår bättre. Bloggandet är för min skull när jag behöver, och jag vill välja själv när det ska skrivas. Bara det att orka och vilja vara upptagen med annat, att känna lust... är en fantastisk känsla som jag gärna känner mer av.

En vecka till har snart gått. I måndags hade jag semester tillsammans med "den speciella mannen". Det var en skön dag, liksom helgen och veckan som gått. Idag har sonen och jag varit hos min mamma, vi har ätit tillsammans, pratat, gjort en liten utflykt och sorterat bland lite grejer. Det kändes bra. Nu är vi hemma igen och här sitter jag i skenet av ett flertal stearinljus och skriver lite. Jag längtar också... 

Ha en bra kväll