Jodå, idag har jag också upplevt en del "fäktning". Tänk att det ska vara en så viktig aktivitet i mötesvärlden!? Det är som det är, och det är väl antingen bara att gilla läget eller att söka sig något annat. Några beslut i den frågan ska jag inte ta just nu. Det är ändå rätt skönt att kunna ta ett steg tillbaka och betrakta det, utan att lägga för mycket energi på frågan. Mest bara konstatera...

För övrigt har sonen konstaterat att jag nog skulle passa ypperligt bra att jobba i ett koncentrationsläger! Detta med anledning av att jag väckte honom och tyckte att det var dags att kliva upp inför skoldagen. Jag antar och hoppas att den åsikten ingår den trötta tonåringens liv och att det är helt normalt!  

Mätt och belåten för tillfället, väntande på att koppleriprogrammet "Bonde söker fru" ska börja. För första gången följer jag en så'n serie. Det tar emot att erkänna det, men jag tycker det är rätt kul!