En av dagens "jobbaktiviteter", närmare bestämt genomläsning av ett nationellt strategidokument för IT i vården. Jag vet, det låter inte alltför upphetsande. Ganska intressant är det ändå. Hur som helst så för det mina tankar till att vi borde ha större respekt för att saker tar tid och att vi nog förenklar saker lite för mycket ibland.

Visst, vi har tillgång till teknik som kan ge snabbare kommunikationsvägar med exempelvis Internet, e-post och olika IT-stöd. Det anser jag inte är något likhetstecken med att vi klarar förändringar snabbare. Människorna och processerna med organisation och verksamhetsutveckling måste pågå parallellt (helst innan) och det tar längre tid än att tekniskt implementera den senaste tekniken, det senaste systemet osv. Det är ju trots allt människorna som ska använda sig av tekniken och tekniken ska stödja verksamheten. Alltså, om man förbiser vikten av att människorna ska vara med på tåget blir det inte lyckat. Det finns ju en miljard exempel på det!

Det står mycket, både i det dokument jag halvvägs läst igenom idag och på många andra ställen om att arbetet ska effektiviseras, förändras, fokus ska ändras...Ofta handlar det om pengar. Det ska bli snabbare, billigare och bättre.

Kan allt gå snabbare och bör allt gå snabbare?

- Nej, jag tror faktiskt inte det. I vissa fall ja, i andra fall - absolut inte. Framförallt tycker jag man behöver ändra fokus och inse att förändringar tar tid och att IT-stöd inte löser verksamhetsbrister och brister i ledarskap.

Snabbare - ja, det finns en uppsjö av artiklar om snabba lösningar när det gäller männsikors lycka också. Kognitiv beteendeterapi hjälper allt och alla, artiklar om 3-stegsmodeller (3 punkter) för bättre självkänsla, snyggare rumpa, slätare hy osv osv. Va' fan! Ett mönster/beteende man haft i ett helt liv - ska det kunna försvinna på tre behandlingar eller genom att jag läser en artikel med en checklista i en kvällstidning. Nej, det tror jag inte! Det kräver mycket mer arbete och tid. Jag är helt övertygad att det går att förbättra saker, men det tar tid.

Vi har priser och utmärkelser för idrottsinsatser, forskningsresultat, upptäckter, musik, skådespelare. Jag säger inte att det inte ska finnas, det jag vill peka på är att vi allra mest hyllar presterandet.

Sällan eller aldrig har jag hört/sett någon som fått pris eller uppmärksammats för sin personliga utveckling, sin förbättrade självkänsla, sin närvaro, sin empatiska förmåga, lyhördet eller liknande. Inte för att det kanske behövs, det får var och en ge sig själv.

Det blir inga varaktiga och grundade förändringar om man förenklar för mycket.

Jodå, jag känner till en vanlig kommentar på ett sånt här uttalande: Varför ska man krångla till det? Så ser inte jag det.

God afton!