Vi (sonen och jag) har nyss haft ett samtal... efter det var det tydligt att vi missuppfattat varandra. Kontentan var att han är besviken. Det kom fram efter min fråga (för tredje gången) om vad han var besviken på. Svaret var: "Att du inte vågar släppa mig". Man får konstatera att det var ett klart och tydligt svar, efter mycket lirkande. Han la dessutom till att "jag överlever, jag är faktiskt 14 år!" Han tycker att det är mycket löjligt att jag inte vill lämna honom ensam en nyårsaftons kväll.

Hur som helst. Jag är bjuden på ett mycket trevligt (som jag tror) nyårsfirande. Inför det har jag frågat honom om han hade något planerat - svaret var nej. På frågan om det var okej att tillbringa nyårsaftonen hos mormor var svaret "det kan jag väl". Andra gången jag frågade (dagen efter) svarade han "Ja, jag är hos mormor på nyårsafton". Idag när jag sammanfattade vår överenskommelse var det annat ljud i skällan. Mer något åt hållet "Jag vet inte.... kanske". Efter ett evinnerligt lirkande kom det fram att han idag bestämt med en kompis att denne skulle köpa raketer och att de skulle skjuta iväg dem imorgon. Allt naturligtvis utan att delge mig sina planer.

För att inte bli alltför långrandig i denna fråga hoppar jag över några steg. Jag konstaterade att vi missuppfattat varandra, jag tydliggjorde hur jag uppfattat saken och varför. Han gjorde detsamma. Nu är det som det är och jag undrade om han kunde se vad han kunde lära sig av det här. Han ifrågasatte om det bara var han som skulle lära sig nå't. Återigen hade han en poäng. Jag tyckte att han skulle lära sig att tänka efter innan han svarar och tänka på att hans svar kan få vissa konsekvenser. Han tyckte att jag skulle tänka på när jag ställde en fråga till honom.. Alltså, att inte ställa frågan när han är upptagen med spel vid datorn och därför utan att tänka svarar mig för att det ska bli tyst.

Suck...

Vakna vid 7-8-tiden

Sätta på kaffe

Duscha

Undra om nå't ska tvättas

Fixa håret

Bädda

Äta frukost

Lyssna på radion

Plocka undan lite papper

Titta på disken utan att göra något åt den

Gå fram och tillbaka utan att veta varför

Tänka på livet och kärleken

Sminka sig

Blogga

Oroa sig över dagen, morgondagen och andra dagar

Fundera över vad man ska äta till kvällsmat och undra över hur man ska orka fixa maten.

Besöka sin mor

Besluta om vad som ska sparas, flyttas och till auktion

Delta i möblering av moderns nya lägenhet

Fika

Ta med ett antal saker hem från modern

Köra hem

Undra hur "det ska gå"

Sms:a

Tänka på hur den kommande 40-årsdagen ska firas (om ett halvår!!!)

Fixa lunch och äta

Tjata på sonen om att få klippa honom

Observera hur det mulnar på

Blogga

Samla kraft för en promenad...

Oroa sig över sonen

Vara matt över sig själv

Tänka att man borde glädja sig

Försöka hitta lugn och harmoni

Bli förbannad på sig själv

Konstatera att det låter väldigt negativt det här

Herregud... Är detta normalt?

Sova till minst kl 11.

Direkt slå på datorn.

Eventuellt äta frukost.

Spela WOW

Se uttråkad ut 

Spela WOW

Duscha

Äta lunch

Spela WOW

Svära 

Spela WOW

Skratta 

Äta smörgås

Dricka cola eller saft

Spela WOW

Äta några bullar 

Muttra

Spela WOW 

Kolla på tv - nå't typ Jack Ass eller Discovery

Spela WOW

Kanske delta i matlagning

Äta

Spela WOW

Leta efter något ätbart i kylen

Spela WOW

Kolla på tv

Leta efter ostbågar

Spela WOW

Kolla på tv 

Å så ett och annat toalettbesök

Är detta normalt? 

I morse vaknade jag 7.45 och kände att jag sovit klart. Det måste vara en effekt av ledigheten. Nu återstår drygt en veckas ledighet innan jag ska jobba igen - fantastiskt och nästan overkligt, till och med lite oroande. Jag vet att det låter riktigt osmart att lägga energi på oro i ett sånt här läge. Tyvärr är det inget jag medvetet väljer, oron bara finns där. Nu har jag åtminstone möjlighet att känna på oron och försöka förstå vad den kommer sig av.

Nu ska jag strax "sätta på mig ansiktet" och bege mig en sväng till min mamma medans sonen sover.

Ha en bra dag.