Jag letade synonymer till "kär" på www.synonymer.se

Det här är vad jag fann: förälskad, betagen, förtjust, betuttad, tänd (på)

Mmmm... det kan nog stämma

Det finns många nyanser i livet och jag känner för närvarande så många!

Glädje

Saknad

Kärlek

Tillförsikt

Nöjdhet

Sorg

Förväntan

Tomhet

Skam (!) 

Ensamhet

Längtan... 

... om det här nu är nyanser. 

Jo, jag tycker nog det. 

Jag vet, det är ingen nyhet... det är bara det att det är fantastiskt varje gång man får syn på det.

Skam är en svår känsla, som blivit mer och mer tydlig (mindre otydlig kanske är bättre uttryckt) för mig på slutet. Jag har haft svårt att känna och sätta ord på och förstå riktigt vad det handlar om. Inte för att jag har någon stor klarhet i det nu heller, men det är tydligare för mig att det är just skam det handlar om. Googlade lite snabbt på skam och fann ett varierat utbud av förklaringar Wikipedias tyckte jag faktiskt var direkt dålig. Men, jag hittade lite intressant också. Kanske kan det bringa ytterligare någon klarhet i mitt sökande. Ett par saker vill jag dela med mig av. På samtal.nu fanns en del intressant, som stämmer för mig. Här är ett par exempel:

"Skam är mångas hemliga plåga och hinder till ett genuint socialt liv. Få saker är så svåra att tala om.

...

När vi skäms, skäms vi oftast för att vi skäms. Vi vill inte att någon skall se vår skam och längtar samtidigt innerligt att bli sedda."

På Svenska Dagbladet hittade jag en mycket intressant artikel, "Själens gift fräter i det dolda", som jag rekommenderar dig att läsa om du är det minsta intresserad av skam.

Ingressen till artikeln:

Själsgift. Skam är en känsla som handlar om hur andra ser på oss. Den uppstår på en skala från mild förlägenhet till giftig förintelse. Fastän vi sällan har ord för våra skamkänslor kan de styra oss mer än vi anar, säger terapeuten Göran Larsson som skrivit en bok (Skamfilad) om skammens mekanismer.

Måste faktiskt också ta med ett par citat från artikeln

"Skam förvandlar erfarenheter av utsatthet, sårbarhet eller ensamhet till känslor av dålighet. Den får oss att vilja slippa visa oss och i stället ta genvägar till något som verkar intimt."

"När den skamfyllda situationen väl kommer upp på bordet kan den verka obetydlig för en utomstående. Men då får jag inte säga "det där var väl inget att skämmas för". Den formen av avfärdande är som att sluta vara med personen i upplevelsen. I den stunden behöver man ett medkännande vittne."

Det är mycket troligt att jag återkommer i ämnet.

I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en tross
mellan oss..
så vi når varandra

i den hårda tidens brus
finns de skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig
kan vi nå varandra

i den långa vinterns spår
trampas frusna blommor ner
och där ensamheten går
biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
mellan mörker eller ljus
för när månens skära bleknat
har allt pekat åt ditt håll
och från mitt håll
kan vi nå varandra

i den stora sorgens famn..

Ted Gärdestad

Hittills idag har jag ägnat mig åt att "stirra"... Vilken aktivitet! Men, så är det. Visst har jag plockat lite, slängt i en tvätt i maskinen, lyssnat på musik och lite sånt. Helt klart har detta "stirrande" ändock fått en hel del plats. Herregud! Det är väl nån mening med det också, nån del i nån process jag inte känner mig helt bekväm i. Ja, stirra är kanske inte en helt beskrivande benämning. Stirrandet innebär inte i första hand att jag tittar på det utanför mig själv, snarare är det nog ett stirrande inåt... Jo, så är det nog, det pågår en större inre aktivitet. ... som inte är helt lätt.