Ytterligare en presentbutik har idag slagit upp portarna i samhället där jag bor. Glada i hågen och nyfikna styrde jag och en kollega stegen mot den nyöppnade butiken under dagens lunchpromenad. Vad mycket saker där fanns! Allt såldes till halva priset (!) och ett stort antal kunder rörde sig i lokalen, troligtvis med en förhoppning att till ett bra pris köpa sig lite lyckligare eller fixa några julklappar.

...Äääh, här försöker jag uttrycka mig diplomatiskt och kontrollerat, men jag är egentligen förbannad. Vad mycket skit det finns! Utöver denna butik finns en Dollar Store och snart ska till mångas glädje även Rusta etablera sig här i trakten. Det finns förresten fler, men jag orkar inte räkna upp dem. Jojo, det finns bra saker i båda de sistnämnda butikerna, men det finns också jävligt mycket onödigt. Porslinskatter brukar jag ta som exempel och då brukar jag inkludera alla dessa fula och onödiga prydnadssaker, som producerats av lågavlönade människor, ibland till och med av barn, under ofta dåliga arbetsförhållanden. Å så ska vi handla det där billigt, förfula våra hem och kasta det när vi tröttnar på det. Hur många gånger hör man inte folk säga: "det är ju så billigt, så man kan ju kasta det när man inte behöver det eller om det är så dålig kvalitet att det går sönder snabbt". Vilket slöseri med resurser!

En man jag känner brukar säga att "det borde vara förbjudet att tillverka och sälja sånt där". Jag skriver under på det - absolut!

Vi konsumerar "porslinskatter" som aldrig förr, behöver vi dem verkligen?

Handtagen på skjutdörrarna till ett maktens rum.

Om det är originaldörrarna har de mötts och skilts åt oräkneliga gånger under nästan hundra år.

Knopparna är vackert nötta.

Jag gillar designen. 

Människor har tagit i knopparna, stött mot dörrarna, lutat sig mot dem, passerat mellan dem...

Nån kanske har dunkat huvudet mot dem? 

De är lite skeva, men passar ännu tillräckligt bra ihop.

De har varit med om många debatter och beslut.

Tänk om de kunde berätta vad de varit med om...

"Livet är inget jävla spa"

Så lyder rubriken till en av dagens artiklar på Aftonbladets nätupplaga. Det är ett citat av Louise Hoffsten, som berättar om vägen från bottenlös förtvivlan till triumf. En, enligt mitt synsätt ovanligt lite glitterbeklädd berättelse. Skönt att se att det finns sådana också. Här är en länk till artikeln, om du blir nyfiken.

Jag ser hur ljusen brinner ut,

jag ser hur varje liv tar slut.

Dom strålande bloss som lyste för oss

tar slut, dom brinner alla ut.

Jag ser hur livet rinner bort,

hur tiden alltid är för kort.

Den ändlösa stig som skulle bli mitt liv

tar slut, skall också nå sitt slut.

Jag stod vid det rytande havet inatt

och såg ut i rymdens evighet.

Och jag såg en svag men tydlig glöd.

Jag såg att nya stjärnor föds.

Så fast det var natt var det ändå inte svart;

Därute tändes nya ljus.

Vi är en sekund i epokernas ström,

men vårt liv är en oersättlighet.

Så innan min låga flämtar till,

och skymningstimman tiger still,

vill jag vara ett bloss för dom som följer oss

en tid, ett ljus på deras stig;

En tid, ett ljus i deras liv.

Björn Afzelius

http://www.youtube.com/watch?v=AlvAlqRvI2w

Här slutar jag min resa på gränsen till ett annat land

Jag känner mig så trött, så sliten och så nött

men jag ser ljus på flodens andra strand

Där får jag vila, där får jag frid, där får jag glömma min trötta kropp

Dagen syns ej mer,snart går solen ner

men på andra sidan floden går den opp

Kära kamrater; spara era tårar Ingen gråt, min vän

Det är inte nåt adjö Det finns inget som kan dö

det är farväl,vi ses snart igen

Så drick ett glas för mig, höj en skål för all vår kärlek

Låt mitt minne så sorglöst förbli

Det är intet ont som sker Låt livet trösta er

Här på andra sidan floden blir jag fri

Framför mig slutar vägen Över mörkret går en lysande bro

Jag har varit här förut, jag har kommit hem till slut

här på andra sidan floden får jag ro

På den andra sidan av Lars Demian

http://www.youtube.com/watch?v=mbCDWQ41-jU

När de gamla såren heta tära,

när din kind är vätt av ensamhetens gråt,

när att leva är att stenar bära

och din sång är sorg som vilsna tranors låt,

gå och drick en fläkt av höstens vindar,

se med mig mot bleka, blåa skyn!

Kom och stå med mig vid hagens grindar,

när de vilda gässen flyga över byn!

Dan Andersson

Jag har haft en bra dag idag, till största delen tillsammans med min mamma. Tröttheten är tydlig, men det har varit otroligt givande, äkta, ärligt och närvarande. Vi har varit tillsammans, vilket nog är det viktigaste. Dessutom har vi ordnat med bland annat begravning, transport och blommor. Det känns viktigt och riktigt.

Det finns en ödmjukhet och en samhörighet mellan oss. Mitt uppe i alltihop finns också en kraft och framtidstro. Speciellt och mäktigt...

Ett stort, varmt tack för de fina kommentarer jag fått. De betyder mycket för mig.  Kram, kram och kram till er!

Ha en bra kväll. 

Idag använder jag samma uttryck som ungdomarna: Orka!?

Ibland undrar jag hur jag ska orka... Vadå orka? Jo, ta mig vidare, förhålla mig, känna in i mig själv på djupet, utvecklas, vila (!), ta hand om mig, känna, gå vidare, minnas, laga mat, vara en god mor, odla intressen, relationer och Gud vet vad...

Jag orkar och vill i alla fall tända ett ljus för min bror som somnade in ikväll. Känner mig nollställd och tom... Mycket känslor har jag ändå, men de är väldigt blandade och osorterade i detta nu. De finns, men på nåt visst avstånd. *djup suck* De kommer väl närmare och blir tydligare när det är moget.