Kvinnors bröst! Ja, det är något som uppmärksammas på en massa olika sätt, de diskuteras och värderas i tid och ibland i otid. Brösten är viktiga, dess form och storlek har betydelse. Att de är friska borde vara det viktigaste, gärna också att de fungerar för amning när det är aktuellt....

Som i alla andra sammanhang är det viktigt att förhålla sig till framförallt sina egna bröst, med också hur bröst i allmänhet exponeras och värderas, på ett sätt som är bekvämt och bra för ens egen person. Jag är så jävla trött på att jag har svårt för det. Lagom när det känns som att jag har ett hyfsat förhållande till bröst dyker det upp någon förstorande, irrelevant uppfattning/tanke.

Hmmm, i vanlig ordning är det säkert inte brösten det handlar om. Det handlar om något annat.

Än en gång har jag deltagit i ett möte där kukfäktning blivit huvudpunkten. Trots en agenda med seriösa punkter blev mötet, med en av de högsta ledarna som ordförande, i huvudsak kukfäktande.

Det är ju märkligt att dessa höga chefer inte kan ägna sig åt sakfrågor på ett seriöst sätt. Tänk att de flesta av de är så "små" att de hela tiden behöver hävda sin existens genom att försöka "trycka till/ner" varandra. Jag blir så matt! 

Bloggen har fått vila några dagar. Jag är inne i nåt fixar- och livsflow. Det är bara att tacka och ta emot. Ovanligt mycket inspiration och rensningslust. Givetvis passar jag på att följa med i flowen så länge den varar. Återkommer och spanar in era bloggar och skriver mera senare.

Ha det gott

Så kan man också göra. En suddhund tillhörande en kollega. Lägg noga märke till de "perifera" kroppsdelarna.

Julen närmar sig och nu är ängeln på plats i ett av fönstren på kontoret.

Kort och gott:

Är jag på rätt ställe?

Vi kom iväg till slut. Igår alltså... släpvagnen funkade som den skulle och vi fick det gjort som vi hade för avsikt att göra. Blandande känslor, men en värdefull stund med min mamma och min son. Att vara i min brors miljö, plocka med hans saker, möta personalen och övriga boende var något viktigt. Skönt, trots en något mörbultad kropp. Jag har nog inte riktigt landat än, men är på god väg.

Det senaste dygnet har jag tillbringat med en man. Följande textrader, ur Cecilia Vennerstens "Det vackraste" kommer för mig:

... Stunder av stillhet
Ett ögonblick av ro ibland
Stunder av lycka ...

Det är ingen tillfällighet att dessa rader dyker upp - de stämmer med min känsla, som jag fortfarande suger på.

Varför är kalasbyxor aktuellt? Jo, den man jag tillbringat senaste dygnet med använder detta ord och har en lite annorlunda bild av begreppet än jag. Jag har försökt ge min bild av vad kalasbyxor är, i ett försök att säga att det inte är kalasbyxor jag bär. Googlade och hittade detta på Wikipedia. Det stämmer väl överens med min bild. Så här kan alla kalsbyxintresserade läsa mer:

"Kalasbyxor är detsamma som tjockare strumpbyxor – alltså inte tunna nylonstrumpor, utan oftast kulörta, stickade barnstrumpbyxor. Det är ett idiom i svenska språket som uppstod möjligen under 1960-talet men hörs alltmer sällan. Strumpbyxutvecklingen under 1950-talet kom även barnen till godo. De kunde nu slippa strumpor med livstycke och liknande anordningar.

Det finns två teorier om begreppet kalasbyxor:

Under det tidiga 1960-talet förekom begreppet som beteckning på ålderdomliga, vida silkes- eller nylonunderbyxor för damer, med knälånga ben och gärna med broderier. Det är samtidigt en synonym för fina byxor eller finbyxor."

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kalasbyxor

Även bilden är lånad från Wikipedia.