Tidig morgon

Nöjd son

Snöfall

Mörker

Levande ljus

Glädje och skratt

Sorg och tårar

Besked om att en nära anhörig är döende 

Snart en träff som jag ser fram emot 

Det känns att jag lever

Kan man vara fylld och tom samtidigt?

Häromdagen var jag på ICA. Stod vid återvinningsautomaten, bakom ett ungt par. En liten tunn tjej och en hyfsat ståtlig, ung och stilig man. Maskinen krånglade och hakade upp sig. Själv hade jag inte bråttom, utan betraktade det unga paret i lugn och ro. Förundrad över hur denna unga stiliga man kunnat välja den lilla tunna, väldigt flickaktiga och tillsynes ömtålig flickan. Han var lång, mörkhårig, hade snygga skor, snygga byxor och en jacka/rock. Hon hade ett par hängiga, noppriga joggingbyxor, en lite halvslabbig jacka och en handväska som var en kopia på något flärdfullt märke jag inte minns namnet på. Hon var verkligen söt, men också otroligt flickaktig. Herregud, tankarna for åt både det ena och det andra hållet. Jag besparar er mina fantasier i den frågan.

Om jag kunde komma till saken någon gång! När de pantat färdigt. (Pantaaa mera.... panta meeera... Det satt en stor dekal med den mörkhyade kvinnan från TV-reklamen på återvinningsapparaten.) Nåväl, när de var färdiga och spatserade mot köttdisken följde jag dem med blicken. Det klack till i mig! En stor sån där äcklig mager spindel kröp på hennes rygg. Den tog upp halva bredden på den späda tjejen. Till min förvåning stod jag bara kvar. Alltså, jag gick inte fram och informerade eller tog bort den där otrevliga spindeln. Som ett fån stod jag där och bara tittade på. Hhmmm. Undrar varför?

Det är ett under att inte mina fingrar är kroniskt skrynkliga av disken. Jag tycker att alltför mycket tid ägnas åt denna aktivitet. Jo, jag vet att det är nödvändigt.... jag vet. Allt är inte är inte jättekul. Det finns ju faktiskt fördelar med allt, även om de ibland är svåra att upptäcka. Som jag säkert sagt tidigare så är ju disktiden en tid man har med sig själv. Tankar och känslor får utrymme. 

Ett diskobjekt idag var höstens första risgrynsgrötskastrull. Efter ett par kok brukar jag få in snitsen och undvika ett tjockt brunt lager i botten av kastrullen. Jag kan säga så mycket att så var inte fallet den här gången. Det var ändå med viss tillfredsställelse jag sanerade denna jättekastrull. Sonen har uppskattat och i ett nafs ätit slut på mitt storkok. Det är ju tacksamt.

Nu doftar det i alla fall gott härhemma. Extra gott upplever jag nog doften, då den snart 14-åriga sonen bidragit en hel del till kvällens måltid. Vi har haft en skön stund tillsammans i köket. I ugnen finns nu en gratäng med potatis, kålrot, gul lök, purjolök, vitlök, ost, kryddor och en gräddmjölkblandning. Salladen fick jag fixa själv, men det är alldeles ok. Snart kommer vi att sitta där tillsammans och förhoppningsvis njuta av god mat och en trevlig pratstund.

Om det är sant

att varje dag är ett helt liv

så är den här dagen oändligt viktig.

Tomas Sjödin, författare

Mina känslor och tankar fyller mig helt. Det är fullt krig om utrymmet inom mig. Det är känns som att allt inte ryms. Jo, det är klart det får plats om det bara var lite mer "ordning".

Jag tror det går att likna med ett oordnat lager, förråd, eller varför inte handväska. Du vet hur det är när man har mycket saker i ett förråd och det inte finns någon struktur. Då ser det fullt ut (samma sak i handväskan). Om man får kraft att organisera lite i röran upptäcker man hur mycket plats det egentligen finns. Man blir också varse att det finns saker där som faktiskt inte behöver vara där. En del kan slängas, annat ges bort, kanske till och med säljas. Ett och annat har man för den delen glömt att man har.

Jaa, så är det. Loppis för oönskade tankar kanske vore nå't. Nej, det var en dålig idé, efterfrågan lär inte vara stor. Bytesmarknad kanske vore bättre?! Nehej, nu spårar det ur. Ha en god kväll. 

Vackert väder

Promenera, uppleva konst, tvätta, läsa, sortera papper, röja i hemmet, baka, diska... 

Vad?

I natt har det snöat här. Vintern närmar sig. Jag hade tänkt äta frukost och därefter ta en promenad för att pigga upp mig efter en natts dålig sömn. Nu vet jag inte hur jag ska göra, tappade lusten lite. Inte för att det är några mängder så att jag skulle behöva snöskor. Det går alldeles utmärkt att promenera i lågskor. Marken är inte ens helt täckt. Frukosten är avklarad, jag får försöka mobilisera kraft för att ta mig ut en sväng.

Godmorgon 

Med "tanke" på mitt förrförra inlägg "Mänskligt ansvar" och en kommentar till det inlägget vill jag här vidareutveckla resonemanget lite. Som sagt, den ena av, de hittills två och kloka, kommentarerna/reflektionerna tolkar jag som att den går ut på (kanske lite tillspetsat) att inte kunna vara ansvarig för de tankar och känslor som finns inom en.

Jag håller med om att det är himla svårt att tänka sig att man kan påverka och ha ansvar för de tankar och känslor som bara finns inom en själv, de bara dyker upp och tar plats i ens inre. Men, om man tänker så här: om jag själv inte har ansvar, vem har det då? Ett svar eller en tanke om det kan kanske vara: "ingen". Om man då fortsätter tanken till: Om någon kan påverka tanken som finns i en själv, vem ligger då närmast till hands? Ja, här tänker jag ändå, åtminstone i detta nu, att det är en själv.