Stilla driver du från land, ut i bottenlösa blå
Och jag vet hur du är ensam, hur ingen annan kan förstå
Jag försöker gå bredvid dej, jag har krafter kvar att blåsa mod
och som ett outtalat löfte, så mycket starkare än ord

Så mycket renare än vatten, så mycket skörare än fint porslin
Så mycket djupare än natten, så mycket starkare än ord

Jorden skälver marken gungar, så många timmar kvar till morgonen
men du orkar inte springa mer, orkar inte fly igen
Ge inte upp låt ingen slå dej, du är större än du tror
var inte rädd du har ett löfte, så mycket starkare än ord

Du bär ett ok på dina axlar, du bär en skuld som inte tillhör dej
tvivel siktar mot din tinning, så höj din blick och se att du har mej
Dina våndor ska snart lätta, så ge dej själv en smula ro
Du har ett språk du inte känner, så mycket starkare än ord

Peter LeMarc

http://www.youtube.com/watch?v=7aV-xr2cwrY&feature=related

Ännu en gång har det hänt.

Jag vaknade tidigt och kände att jag sovit "färdigt" - mer sömn behöver jag inte.

Jag var, vid uppvaknandet, full av idéer om tänkbara aktiviteter för dagen.

Jag kände en viss lust inför de tänkbara aktiviterna, annars hade de väl inte dykt upp i min skalle.

Jag går upp, äter frukost.

...lusten och förmågan att genomföra något av det tänkta lustfyllda rinner av...

Det som nyss kändes roligt och givande har blivit något svårt, jobbigt och oövervinnerligt.

Suck! 

Jaja, det är antagligen nåt bra att "lusttankarna" finns. Då finns det väl en möjlighet att "nära" dem.

... svamp. Det centrala för svampen, det ursprungliga och förutsättningen för att svampen ska tränga fram och bli synlig för oss ovan jord, är oändligt mycket större och mer komplext än själva "frukten". Och, det syns inte! Liknande gäller för växter. Kan man tänka sig att det gäller samma sak för oss människor?

Möjligen... om det är så borde exempelvis nyfikenhet, ödmjukhet och respekt inför sig själv och andra vara enorm...

Godmorgon på er

... nåt sånt. Den här strofen har jag burit med mig i en, kanske två, veckor. Jag tror det är en låt, men har inte fångat vilken. Tror jag till och med har googlat, men inte hittat nåt. Vet du?

.. ja, absolut! Det är förstås redan tydligt, om du läst tidigare inlägg. Jag kände det när jag stod i köket och fixade med mat. Så är det bara. Förhoppningsvis är det en del i processen.

På plussidan är ändå att jag känner att jag lever och att det finns en rörelse.

På minussidan (just nu): förvirring... jag får inte ihop det. Jag längtar efter något.. söker. Det kan förvisso, om man tänker till, även hamna på plussidan.

Äääh, det är bäst att jag pausar igen.

Så länge jag kan minnas har jag funderat över meningen med livet, traditioner, olika sysslor osv osv. Det finns en miljard exempel, men jag tar ett par som jag tror kopplar till ämnet på något sätt.

Idag när jag var hemma hos mamma såg jag grannen mitt emot. Han var ute vid bilen... han är nästan alltid ute vid bilen när jag är hos mamma. Han tvättar bilen, byter däck, flyttar bilen in i garaget, eller ut, han strosar runt och jag vet egentligen inte vad han pysslar med. Min tanke blir: är det där meningsfullt för den mannen? Funderar han ens över meningen? Känner han sig nöjd med att putsa på och flytta bilen fram och tillbaka? Han ser varken nöjd eller missnöjd ut. Herregud, i min värld känns det där helt meningslöst. Jag undrar om det är ett sätt att undvika umgänge med partner och barn, eller är det möjligen något väldigt avkopplande och givande. Jag förstår verkligen inte. Han kanske är jättenöjd och känner stor tillfredsställelse med den aktiviteten. Vem vet, han kanske mediterar och ägnar sig åt djupa inre äventyr under tiden... Som betraktare har jag ju ingen aning, jag har endast mina egna referenser och tankar kring saken.

Det där handlar ju inte om mig direkt, men jag förundras över hur människor kan ägna sig åt vissa saker och verka nöjda. Ett annat exempel är folk som ständigt ändrar inredning och bygger om. Jag tänker: det blir säkert fint, men när hinner de vara i och njuta av det fina de skapar? Innan det är klart är ett nytt projekt på gång. Antagligen(?) ändrar man inredningen för att det ska bli vackert och trivsamt, men om man aldrig "är" i det vackra fina utan ständigt på gång med något nytt, vad blir det då för mening?

En av mina tankar under dagens promenad var en slags bild av att det funnits och kanske finns ett glapp mellan upplevd och önskad livssituation. Jag vet, jag vet - det är bara jag som kan göra något åt det, men jag vet ju inte hur! I tonåren fanns tankar om att bara jag blir smalare, får snyggare bröst, rumpa osv osv... bara jag träffar en kille, blir bättre på det ena och det andra. Inte fan blev eller fick jag det, och om jag hade blivit och fått som jag önskat hade nog upplevelsen inte förändrats i den omfattning som mina drömmar sa mig. Dessutom var det en överdriven tilltro till önskningar gällande det yttre. Egentligen handlade det väl om det inre. Men, jag fattade nog inte riktigt. Det var hur som helst ett stort glapp!

Något som är centralt är nog förmågan till det egna ansvaret, tilliten till ens egen förmåga att gå vidare, känna efter och bli medveten. ... Här blir det stopp för en stund. Tankarna hänger inte riktigt ihop. Undrar om detta är begripligt över huvud taget? 

Ha en trevlig kväll. 

"Själen kan också vara en erogen zon"

Raquel Welch 

Jättetack för alla fina kommentarer och härliga kramar. Det känns skönt. Långa varma kramar tillbaka till er.

Orken har inte räckt till för att svara på kommentarerna och besöka er som jag brukar göra och vilja, men jag kommer igen