Idag ramlade jag över en intressant artikel i DN. Intressant så till vida att den inte helt köper, i mitt tycke, förenklade lösningar gällande bemötande. Jag har sett delar av en del "Nannyprogram" i TV där nån slags skamplats används för att få ordning på barnen. Jag har verkligen mått illa av att se denna metod, som inte alls överensstämmer med min bild av hur jag vill bli behandlad. Därför tror jag inte heller det är ett framgångsrikt sätt när det gäller barn. Det är ju faktisk som barn man lär sig vad (vilka känslor) som är okej och inte. Hur som helst, här är ett citat ur artikeln. Längre ner är även en länk till hela artikeln.

"...att vara i samma rum och medvetet vända ryggen till och låta bli att svara ett barn som vill ha kontakt - det är en direkt skadlig uppfostringsmetod. Visst, man kan inte argumentera hur länge som helst. Men detta är utfrysning.

Ett ignorerat eller förvisat barn kan lätt tro att de svåra känslorna som rasar i kroppen är farliga och djupt skamliga - föräldrarna står ju uppenbarligen inte ut med dem, förklarar Marie Mandel."

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=742181