Hur många oanvända motionscyklar och andra träningsinstrument för hemmabruk finns det egentligen?

doften,

kroppsvärmen,

de känsliga händerna,

ögonen,

leendet,

den flerdimensionella kontakten, 

närvaron....

tar ett djupt närande andetag,

minns i hela mig 

Det är huuur segt som helst för mig när jag är inne här på bloggen. Vill läsa andras bloggar, men det går inge bra alls. Lika var det igår kväll.

Undrar om det är jag som är nerlusad av virus, eller om det är nåt tok med bloggagratis? 

Flera personer har på senare tid kallat mig för mager. Det är helt främmande för mig att jag skulle kunna vara mager. När jag var tonåring fanns det några killar som högt och ljudligt kallade mig fet och ful. Dessvärre stämde det med min egen upplevelse. (Förmodligen har det ett sammanhang.) Min egen bild blev bekräftad av killarna, som troligtvis var oförstående inför innebörden och konsekvenserna av deras uttryck till mig. Givetvis blev min egen sanning förstärkt. Den där sanningen blev en alldeles för stark och ihållande sanning i mitt liv. Jag hade absolut ingen förståelse för en av mina kompisars komplex för att vara smal/mager. Jag trodde inte att det existerade då, att det bara var något andra sa. Inte var det insiktsfullt, men utifrån mina referenser blev det något hon bara sa.... kanske för att få bekräftelse, beröm eller så. Nu förstår jag att det inte är helt säkert att det var så.

Nu har jag minskat en del i vikt. Inte särskilt mycket, men ändå. En av mina väninnor har kommenterat att mina lår och höfter är så smala och några andra har sagt att jag är sååå smal. Hmmm... Undrar vad det där smal/mager betyder?! Jag skulle kunna tänka mig flera kilon, bara de satte sig på de ställen jag väljer. Jag väljer inte mage och dubbelhakor, men det är där kilona hamnar....

Det vore önskvärt med en mer överensstämmande och respektfull bild av mig själv helt oavsett var kilona sitter.

Jag jobbar på det!

"Det är de som går vilse som hittar de nya vägarna."

Okänd

Beskådade ett konstverk, en video kallad The Street av Lars Arrhenius, på konstmuseet i Västerås förra sommaren. Den illustrerat vad som händer en i ett samhälle under ett dygn. Jag har många gånger återkommit till verket i tankarna och kontaktade därför konstmuseet i veckan och fick namn på konstnär och verk. Till min lycka hittade jag den på youtube. Det blir inte så tydligt som på en riktig skärm, men jag tycker den är värd att titta på ändå. Den är ganska lång, drygt 6 minuter, men den är i mitt tycke genialisk. Du behöver titta på den flera gånger för att den ska komma till sin rätt. Man upptäcker nya saker hela tiden.

Håll till godo.

Idag blev det så. Är så sugen att både läsa bloggar och skriva själv, men annat har tagit upp min tid. Mest bra saker ändå,  efter en rätt krävande jobbdag.

Imorgon bär det iväg på personalresa. Ser inte fram emot det så särdeles mycket, men jag försöker fokusera på maten (som jag hoppas är bra) och aktiviteten, som kan bli något spännande. På  onsdag är jag hemma igen.

Kanske borde tänka på att packa ner något i lilla väskan?!.. Jag tror att det blir lite för uppseendeväckande om jag inte har något på mig. 

Må så gott 

Igår skrev jag inlägget Snäll och duktig...... bläää!

Jag förstod inte då hur starkt det inlägget var och vilka reaktioner det skulle resultera i, men en liten aning har jag fått genom kommentarerna till det inlägget. Tack för dem, förresten. Jag berördes verkligen.

Av någon anledning känner jag, trots en längre inre dialog, att jag vill förklara mig, så här gör jag det. Lite, i alla fall.... osäkert och trevande. Om det är för mig själv eller någon annan låter jag (delvis) bli att rota i.

Ett starkt minne för mig från min barndom är en stor mängd bekräftelse jag fått i min snällhet och duktighet både från familj, släkt och skola. På samma har jag blivit bekräftad i snällhet, mogenhet och duktighet (bland annat) från arbetslivet. Det har blivit min väg till överlevnad, att uppfylla och ge mer av det. Trevligt och bra kan tänkas. Tyvärr blev det på bekostnad på andra delar av mig. Så mycket har jag dock insett, att det var och är i all välmening jag fick och får den. Jag tror för övrigt att dessa ord i stort sett uteslutande används och uttrycks i välmening, omtanke och kärlek.

För mig fick det ändock en annan innebörd. När jag var ledsen, arg, obstinat, förtvivlad och ångestfylld skulle det enbart tryckas åt sidan. Det fick inte alls finnas, utan blev bara jobbigt. Ingen var bekant med dessa delar i sig själv och kunde därför inte möta och ta emot mig i de här delarna. Resultatet blev en känsla av att vara fel när jag upplevde dessa känslor. Jag blev inte bekräftad i dem och de blev följdaktligen konstiga och svåra för mig. Det blev alltså en sanning att "de negativa känslorna" inte fick finnas. Följden blev att jag i möjligaste mån trängde undan dem och gömde dem så gott det gick. Det här innebar att stora delar av mig som person lades i träda och fick mycket begränsat utrymme. Jag kan lova att det påverkat mig i mitt liv! Att trycka undan sånt som finns inom en själv tar oerhört med energi.

Sedan många år ägnar jag en ganska stor del av min tid till att söka upp och möta de här delarna. Jag vill bli en hel person.... Min person innehåller så mycket mer än bara de positiva delarna.

Den inre (upptäckts)resan är spännande, men stundtals ohyggligt svår. Vid varje insikt och aha-upplevelse känner jag att det är värt varje sekund av arbete. Livet blir rikare, antalet nyanser blir fler, starkare... , relationer annorlunda (djupare), kärleken till mig själv och andra större, empatin, äktheten osv osv... Det berikar.

Här tog det uppenbarligen slut, för tillfället. Kan mycket väl hända att jag återkommer.

Kram på er!