Jag kom iväg till jobbet i morse, om än lite sent. Förutom en dryg timmes avbrott för en kroppsbehandling hos min osteopat har jag varit på plats på mitt kontor. Det har gått sådäääär. Nej, det har gått dåligt rättare sagt. När tårarna trängde fram i ögonen strax före fyra stängde jag ner datorn och gick hem. Jag har ingen lust att sitta där och gråta. När jag tänker efter kanske det är precis det jag ska göra?

Nej, nå't fel är det. Såhär ska det bara inte vara. Jag kan verkligen inte fokusera på mitt arbete, jag känner mig trött och ledsen. Det har jag berättat, men jag är inte säker på att det "går hem". Var jag nu tycker det ska gå hem någonstans? Det lär vara först och främst hos mig själv.

Jag ser väl ut som vanligt ungefär, fast själv tycker jag att jag ser blek, hängig och ledsen ut. Antagligen för att jag även har känsloupplevelsen. Om de nu tycker jag ser vanlig ut, är på plats, och i kortare stunder käckt och energiskt kan delta i diskussioner och möten så är det väl lätt hänt att det förväntas det vanliga av mig.

Vad ska jag göra åt det här? Ta mig själv på allvar förstås, jag måste det, men det är lättare sagt än gjort. Kanske är en idé att jag sjukskriver mig en vecka och se hur det känns och vad som händer med mig då? Jag vet inte.. vad ska jag annars göra? Blir det bättre om jag tydligare försöker beskriva hur jag känner mig på jobbet? Något lite kanske, men frågan är om det är det jag behöver för att kunna samla krafter och fokusera på att arbeta. Arbeta - är det så himla viktigt just nu, förresten?

Dagens behandling var stark och omtumlande (jag går regelbundet på behandlingar). Jag har varit sämre i kroppen de senaste veckorna och det är alldeles uppenbart att kroppen talar till mig, precis som den brukar. Det vore väl begåvat att lyssna på den.

Vad svårt det är! 

Jodå, det finns ljuspunkter i mitt liv också. Jag känner, ser och är glad och tacksam för dem.

Det är sant! I morse när jag passerade Hemköp, 10 minuter innan öppning, såg jag dem - ett helt gäng män (!) som stod utanför och väntade. De hade varsin kundvagn, och vad jag kunde se hade samtliga en framåtlutad ställning över vagnen. Förklaringen är att vårt Hemköp har total utförsäljning. Det ska bli en Willysbutik istället. Idag har de 20% rabatt, imorgon 30% och på onsdag 40%.

Jag reagerade eftersom jag endast såg just män och att de hade samma ställning. Undrar vad de skulle handla och undrar var kvinnorna var? Det här måste följas upp imorgon...  

Att vila med livets hela tyngd
ytterst på ett grässtrå
är din enda möjlighet
Där
i det yttersta av det skyddslöst mjuka
finns din trygghet
din berggrund

Tyvärr får jag erkänna min starka känsla av att inte orka, inte klara, inte kunna fokusera, inte vilja gå till jobbet imorgon. Det här är något som blivit en alltmer vanlig känsla för mig här under hösten. Inte alls trevligt, lite oroande faktiskt. Tidigare har jag alls inte känt såhär, utan tvärtom sett fram emot att gå till jobbet.

Kanske är det förklarligt med tanke på vad som hänt i mitt liv de senaste månaderna, med bland annat pappas bortgång och en del problem med sonen och hans skolgång. I måndags skrev jag ett inlägg om "...nattens mantra...". Det känns lika nu...

Jag känner att jag behöver tid att "landa" och bearbeta vad som händer. Att läsa, vila, reflektera, känna efter, promenera, blogga, motionera, träffa de människor som är viktiga för mig, försöka vara här och nu och göra andra "må-bra-saker" känns mycket mer viktigt och givande för mig just nu. Jaa, så är det.

Ska det vara så svårt att bestämma sig för en sån enkel sak? Det är helt uppenbart att det är på det viset.

Idag är söndag, söndag är vilodag. Jag kan göra vad jag vill, alltså måste jag veta vad jag vill. Jag vill allt och inget. Att promenera kan vara skönt, men det kan vara skönt att inte göra det också.

Nu vet jag! - det är något slags "borde" i frågan, därför blir den svår. Är just nu iklädd mjuka byxor och fleecetröja, håret står på ända efter en längre läs- och sovstund. Det var riktigt skönt :-). Ute börjar det mörkna, det är regntungt men inget regn just nu. Ett störtregn hade förenklat beslutet...

... äh, det får bli en promenad. Det finns ju korta promenader också, såpass att man får lite frisk luft.

Tar på mig och går ut. 

I morse vaknade jag med en melodisnutt i hjärnan. Spännande, det har hänt några gånger sedan jag började i den där sånggruppen här på höstkanten. Det måste betyda att de ligger till sig i skallen på något sätt, både melodi och text på nya låtar jag inte hört förut, och sen dyker de upp helt oväntat en morgon. Nu har jag dragits med den här hela dagen, så i ett försök att lägga den åt sidan igen vill jag skriva ner den här. Den är rätt fin faktiskt. Texten är skriven av B Setterlind.

En sång om frihet 

Det finns ett hav som ingen ser

det finns en grav där ingen dör

det finns en sol som ej går ner

det finns en strand i varje själ.

Refr

Och om du vill, ditt väl förstå

och vara fri när molnen gå,

så bygg en värld att leva i

nu gäller det ditt liv, ditt eget liv.

Det finns en värld som ej förgår

det finns ett brev som ingen läst

det finns en vind som allt förstår

det finns en frihet utan sår.
 

Jag såg en annons i vårt lokala reklamblad. Stina Wollter ska ha ett program på huvudbiblioteket i Ludvika den 23 oktober. Programmet heter "Möten i livet och konsten", vilket jag tycker låter väldigt intressant. Kunde först inte placera henne - namnet var ju så bekant. Sen, efter någon dag, kom jag på det - hon var en av telespånarna i P4 på söndagmorgnar när "Telespånarna" sändes. Jag gillade verkligen hennes personlighet och röst. Hon leder visst radioprogrammet Karlavagnen på torsdagkvällar kl 21.40 också. Nu har jag definitivt bestämt att jag ska gå och lyssna på henne när hon kommer hit. Här är en länk till Stina Wollters hemsida, som jag rekommenderar dig att besöka.

Är det inte ögonblicket av djupaste tvivel som föder nya vissheter?

Kanske hopplösheten är själva myllan som får mänskligt hopp att gro, kanske kan man aldrig finna förnuft i livet utan att först ha upplevt dess absurditet ...

Vaclav Havel (f 1936), tjeckisk dramatiker och politiker