Utflykten igår gick till Leksand. Där besöktes bland annat utställningen Folkkonstens guldålder i Kulturhuset. Utställningen innehöll originaldalamålningar och presenterade några av de mer kända dalamålarna. Det var intressant. Mitt sällskap och jag diskuterade en hel del om det vi såg både under och efter besöket, men en fråga har dröjt sig kvar hos mig. Sällskap verkar inte alls lika angelägen att få den frågan besvarad. Frågan är: Vad står kurbitsen för i dalmlålningarna och hur uppkom den?

Jo, jag har fattat att man ville göra det fint i hemmen, men frågan återstår, hur kommer stora kurbitsar in i sammanhanget?

Det vanligaste jag kunde se var bibelmotiv. En och annan mer humoristisk målning fanns också. Bland annat hade någon målat någon slags skönhetsmaskin där man stoppade i en alldaglig kulla med huvudet före i en maskin, och ut kom en vackrare dam (dåtidens skönhetsoperation?) En annan målning återgav någon som hade näsan under rumpan på en häst och en annan som försökte titta in i hästens mun?! Gemensamt för de alla var ändå kurbitsarna...

Jesus + kurbits=dalmålning

Hästarsel + kurbits=dalmålning

Skönhetsapparat + kurbits=dalmålning ...???

Ytterligare en undran finns. Hur mycket utrymme fanns det egentligen för målarens egen kreativitet? På konstnärspresentationerna kunde man läsa om vilken målare som lärt upp vilken. Fanns det ett "rätt" sätt att måla? I mina otränade ögon är människor och kurbitsar på målningarna påfallande lika.

Jaja, det är som det är. Mitt sällskap har gjort flera försök att övertyga mig om att allt inte behöver ha ett svar... Jag håller förstås med om det (för det mesta), men jag är ju också av den åsikten att det finns en förklaring till allt...

Du kanske har någon idé?

- ett citat från min 13-årige son. Det kom i bilen hem efter att vi besökt vår svårt sjuka anhöriga. Sonen och jag kom att tala om hur svårt det måste vara att bli helt beroende av andra i varje situation. Vad utlämnad man måste känna sig. Sådant som man alltid klarat själv tidigare och naturligtvis också vill klara själv: toalettbesök, förflyttningar, hygien mm mm. Efter en stunds tystnad uttryckte han det: "Man får vara rädd om det lilla man har". Han hade tänkt till och känt att man kanske borde uppskatta det självklara lite mer. Jag tycker det var fint sagt...

Igår morse var jag vid en benisnmack för att tanka. På parkeringen stod två bilar som jag uppmärksammade lite extra. Det var en mindre välvårdad raggarbil och nära intill denen äldre "vanlig bil". Tillhörande passagerare var några unga män. Någon drack ur en ölburk, några andra ur 1,5 l PET-flaskor. Stämningen i sällskapet var hög. Samtliga i sällskapet hade lagt ner arbete på att forma sina frisyrer med brylcreme.

När jag körde fram till pumpen kom ytterligare en man, som jag direkt antog tillhörde samma sällskap. Jag tror att även denne drack ur en ölflaska, inte viktigt. Det viktiga med denne var att han bar en t-shirt med en något ovanlig text. På bröstet stod: Tillgänglig gynekolog!

Denna information fick mig inte att fundera över mina eventuella underlivsbesvär. Borde jag ha gjort det och sett en möjlighet i situationen? Det är ju ändå så besvärligt att få tider inom sjukvården. Här vandrade kanske en möjlighet som jag inte förstod att uppskatta.

Händelsen fick mig också att tänka på en t-shirt jag såg på en ung kille i Västerås under Power Meet förra året: Den hade texten "Visa fittan så får du popcorn". Ett enkelt sätt att få popcorn utan att vare sig behöva stå i kö eller betala.

Huuur kan man bära en sådan t-shirt och vilken kvinna känner sig uppmanad/lockad av en sådan. Vad tänker killen som bär tröjan? Vem kommer först på texten och sedan idén att trycka den på tröjor? Det finns en uppsjö av liknande, även om de här är de värsta jag har sett. Tydligen finns det en marknad.... Jag fattar inte.