För någon vecka sedan fick jag nya grannar i huset mitt emot. Jag kan inte låta bli att förundras över deras kultur och hur de lever.

Det är en stor familj, de verkar ha 6-7 barn och är troligen flyktingar från Afrika. Jag har ingen aning om vad de varit med om eller varför de kommit hit. Oavsett vilket är det intressant att betrakta vad de tar sig för.

De har redan bidragit med ett positivt liv i grannskapet. De umgås, leker, pratar, dansar och sjunger - de "lever" och utstrålar livslust.

Jag skulle vilja veta mer om dem och jag är nyfiken på hur det skulle vara att delta. Säkert skulle de gilla om jag närmade mig dem, men jag vågar inte...

En påtaglig trötthet har tagit överhanden. Potatisen kokar och laxen är i ugnen. Borde fixa en sås och sallad. Det ska jag allldeles strax göra (pust). Min kropp behöver näring! Den behöver mer också... sömn, omvårdnad, energipåfyllning. Jag ska försöka vara snäll mot mig själv. Efter maten blir det nog en varm skön och lång dusch, sen kanske lite skapande... Skissar på lite kläder, har något litet collageprojekt på gång och lägenheten behöver min uppmärksamhet i form av städning. Det sistnämnda är inte så tilltalande just nu. Prioriteringen får ske efter maten.

I natt har drömt fantastiskt mycket. I morse kändes det som jag hade jobbat hela natten, och det hade jag ju på ett sätt. Drömmar är fantastiska, de hjälper mig att förstå var jag känslomässigt befinner mig och vad mitt undermedvetna processar. Åtminstone ibland. I natt har jag bland annat varit väldigt arg och blivit övergiven vid ett otal tillfällen. Känslan av drömmarna finns kvar ännu. Det antar jag betyder att drömmarna vill tala till mig. Vilken möjlighet!

Att leva är att välja.

Men för att välja väl måste man veta 

vem man är och vad man står för.

Vart man vill komma och

varför man vill komma dit.

Kofi Annan (f 1938), ghanansk diplomat