Jag kan tänka att döden är en naturlig del av livet även om det kan låta konstigt. Egentligen är det lika naturligt att vi dör som att vi föds. Men, det känns inte lika naturligt! Vi pratar i alla fall  mycket mindre om döden än om födelsen. Det diskuteras och ställs många fler frågor om ett barns födelse, tillblivelse och fostertid än om tiden i livets slutskede, själva döden och tiden därefter (med allt vad det innebär). Jag upplever att döden är omgärdad av tabu, det är svårare, farligare och otydligare med döden av någon anledning. Vi kanske inte vet riktigt hur vi ska hantera den.

Detta ämne dyker förstås inte upp utan anledning. En, till mig, mycket närstående person är allvarligt sjuk och närmar sig livets slut. Det är svårt att ta in och riktigt känna på. Lyckligtvis har jag en kontakt där mina funderingar, reakioner och känslor kring detta får ta en viss plats, vilket förstås är till hjälp för mig. Hur som helst känns det främmande och osäkert.. Givetvis måste det få vara så. Ibland är livet svårt.

Vore det inte bättre om vi kunde låta döden ta lite mer plats i livet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trött, trött, trött i morse när klockan ringde.   Förväntansfull - när jag vaknat till.   Irritation - Det feta tidningsbudet kom sent (efter 7), som vanligt (!). Nu ska tidningen sägas upp!   Förväntan - Besök hos frissan - ny frisyr och första prof...

Idag ramlade jag över en intressant artikel i DN. Intressant så till vida att den inte helt köper, i mitt tycke, förenklade lösningar gällande bemötande. Jag har sett delar av en del "Nannyprogram" i TV där nån slags skamplats används för att få ordn...

Ojojoj... det är längesedan jag var här nu. Det här är andra helgen då inget hänger över när det gäller flytt, rensning, sortering mm mm mm i mammas hus. Nu är det överlämnat till de nya ägarna. Vet knappt var jag ska börja, såhär en söndagförmiddag...

Vet inte riktigt. Ännu en dag till ända. Njae, inte riktigt. Ska faktiskt alldeles strax bli upphämtad för en after work. Har inte varit på jobbet idag, men har ändå jobbat. Den sista insatsen, tror jag, i mammas hus. Ryggen är INTE riktigt bra efter...

Idag blev jag faktiskt näst intill beordrad att ta semester. På något sätt framgick nog mitt tillstånd väldigt tydligt, utan att jag egentligen satt ord på hur jag mådde. Chefen är orolig att jag ska klappa ihop helt. Jag lovade att ta semester åtmin...