Vad ska jag göra?? Jobbinspirationen är totalt bortblåst. Har försökt arbeta med olika dokument, ägna mig åt omvärldsbevakning inom mitt jobbområde, rört mig i huset, höjt och sänkt skrivbordet, stått, suttit, bytt några ord med en kollega... Det händer ingenting, det känns helt kört. Suck.

Eller, är det så att jag jobbar i alla fall? Jag tänker på det jag ska göra och har på gång. En och annan viktig fråga har jag formulerat. Det är ju också att jobba. Kanske är det just det här stadiet som gör att det bara ibland flyter. De där tillfällena när man inser att man egentligen har massor med sakert klart för sig och lätt kan återge dem både verbalt och skriftligt. Jag får nog omvärdera läget - det är nog något bra det här, en viktig del i jobbprocessen. 

Oops! Nu har det hänt nå't. Två polisbilar har passerat med blåljus, sirener och hög fart. Får nog besöka den lokala tidningen på webben och uppdatera mig lite ;-).

Det gick nyss upp ett ljus för mig. Jag har mer energi än på länge. Visst har jag känt det lite tidigare, men det blev extra uppenbart för mig för en stund  sedan. För en timme sedan pratade jag med en person i telefonen, han frågade/konstaterade att jag verkade ha bra med energi. Jaa, jo.. sa och tänkte jag. Nu har jag tänkt och känt lite mer - och visst är det så! Vad sköööönt det känns. Jag är så glad för det.

Jag har precis fyllt på med lite annan energi också. Det är fantastiskt gott med rostade mackor med smör och apelsinmarmelad och kall mjölk till. Perfekt innan sängdags.

I en hälsotidning såg jag nyligen en kort artikel om vaginal föryngring. Vad är egentligen det? Artikeln gav inga direkt svar på frågan, men eftersom jag för ett par år sedan såg en dokumentär om plastikkirurgi i de nedre regionerna hade jag en bild av vad det kunde handla om. När jag tog upp frågan med den specielle mannen grumlades mina tidigare bilder. Han hade helt andra funderingar... som handlade mer om utseende. En liten debatt inleddes, men ingen av oss blev i slutänden klokare eller mer klar över vad den vaginala föryngringen innebär. Inte heller nödvändigheten av fenomenet blev tydlig. Båda var vi överens om att det var fullt försvarbart vid fysiska problem, men annars? Nääää...

Visst finns det bra mycket som vi egentligen inte behöver?

Efter 38 år flyttar nu min mamma från huset. I natt sover hon för sista gången i det hus som varit hennes hem i mer än halva hennes liv. Det måste ändå vara en speciell känsla. Imorgon går "storflyttlasset". Hon har förberett väldigt bra och redan flyttat en hel del, så jag tänker att det kommer vara en smidig flytt.

Det är klart att det är en speciell känsla även för mig. Huset jag vuxit upp i, bott i från det att jag var knappt två år till att jag flyttade hemifrån, kommer snart att ha andra ägare. Andra barn ska växa upp där, sova i mitt rum, springa runt i rummen, leka, kriga med sina föräldrar i tonåren osv osv. Hhmm, konstigt.

Glömska 

Igår morse när jag mötte en väninna i trappen på jobbet frågade hon, ganska direkt efter hälsningen, om jag sminkat mig annorlunda. Nääe, det hade jag väl inte, trodde jag. Men.. har du glömt mascaran, frågade hon då. Kanske det, sa jag och sprang direkt och kollade. Jomenvisst, ingen mascara och ingen kajal. Är det bra eller dåligt? Det kan som jag nästan alltid annars tycker vara både och. Bra att det inte är så viktigt, att jag inte har superkontroll. Lite mindre bra om jag inte är tillräckligt närvarande. Jag har ännu inte bestämt mig för vilket alternativ som väger tyngst. Tycker nog mest att det är komiskt. Jag får betrakta vidare om jag tycker att det är en viktig fråga.

Ilska

De senaste dagarna har jag gått i gång å det väldigaste, minst en gång om dagen. Direkt ilska, utan funderingar just i situationen om det är riktigt eller inte. Det känns som en befrielse på ett sätt och på ett annat sätt lite jobbigt och alltför energikrävande. Så här i efterhand gör det mig lite full i skratt. Känslan bara kommer, det är en del av mig som för stunden får fritt spelutrymme. Jaja, det finns en möjlighet för mig att lära mig något nytt om mig själv - om jag tänker och känner vidare på det. Det låter som att det skulle kunna vara en fullkomligt normal reaktion, men för mig är den lite ny. Därför blir det intressant.

Ha en trevlig helg.

Det känns som det var rätt längesedan. Av någon anledning har bloggandet inte varit prioriterat. Strunt samma varför egentligen. Jag har helt enkelt ägnat mig åt annat. Först konferens, som i huvudsak var bra. Ett av de starkare minnena såhär i efterhand är ju ändå maten, som var utmärkt. Man kan förstås fundera över innehållet i konferensen, om maten hamnar så högt på "minneslistan". Hur som helst var den ett riktigt plustecken, liksom spa-avdelningen, som jag för en gångs skull nyttjade. I vanliga fall brukar det inte hinnas med. Jaja...

Just nu är jag fylld av kvällens aktiviteter som senast nu handlade om sång. Det är roligt att sjunga! Jag som alltid trott att jag inte kunnat, men ändå haft en önskan om att vara med i en kör. Vad roligt att det blivit av. Nu är jag inne på andra terminen. Förutom sången är det intressant att vara bland alla dessa människor, som jag aldrig annars skulle träffa. Ikväll var vi uppskattningsvis 40 personer. Tänk vad olika vi är, det är spännande att fundera över de andras liv, vad de gör, känner... vi har ju sången gemensamt. Vad mer? Vad har fört dessa människor till denna grupp? Vad får de ut av det här? Vad sysslar de med när de inte sjunger osv osv. Det är roligt med människor. Alla bär sin historia och har något att berätta. Kanske borde man inleda fler samtal... kanske alltså. En del känner jag ärligt talat att jag inte är så nyfiken på. Äh, nu blajar jag på.

Måste övergå till en annan sak som hänt under kvällen. Jag besökte en väninna som har katter av en speciell ras. Just nu har hon fyra stycken. Ikväll träffade jag två kattungar jag inte träffat förut. De var/är bedårande! Gud, så söta!!! Jag kan, åtminstone inte just nu, föreställa mig sötare djurungar än kattungar. Katter har alltid varit mina favoritdjur, så det är nog inte konstigt. Det händer att jag får den stora äran att vara kattvakt åt dessa juveler. Och, jag vill understryka ordet ära. Två av katterna är europachampions och matte är förstås oerhört noga med dem. Aldrig förr har jag varit in i ett hem där det så tydligt varit ett katthem. Här kan jag lova att det känns som att matte är inneboende hos katterna.

Nu ska jag se om det blir en liten bloggpromenad, som jag sett att UnderCover benämner det.

Ha det gott!

Imorgon bär det av på konferens. Jag ska vara borta två dagar, vilket innebär två dagsdresser och en kvällsdress. Jag har ägnat en stund åt att välja kläder. Herregud vad tröttsamt. Jag är så trött på mina kläder och jag är trött på att jag låter det ta så mycket energi att göra detta klädval. Jodå, jag har bestämt mig nu. Helt ärligt får jag säga att det finns många färger i färgskalan som inte är representerade i min packning! Men, det är ju ändå min stil och det är viktigt att jag känner mig bekväm. Säkert blir det trevligt och framförallt räknar jag med god mat.

Nu har jag klippt sonen igen!!! Jag gjorde det för drygt en vecka sedan också, men han tyckte det var på tok för långt. 3:an på klippmaskinen i nacken och 7:an uppepå... å så lite lite längre just vid luggen. Nu blev det 2:an i nacken och 4:an uppepå. Jag nästan grät, han var jättenöjd! En stor del av nöjdheten bestod säkerligen i min vånda och närheten till mina tårar. Att jag överhuvud taget genomförde klippaktionen berodde på hans hot om att göra det själv. Jag tog hoten på allvar och tror dessutom att det blivit ännu kortare då - och mer ojämt.

Alltså, jag tycker han är fin min pojk, och det blev mycket bättre än jag tänkt mig, men jag hade en stor oro i att han skulle se kriminell ut. Jag borde kanske lugna mig och öppna mina sinnen lite mer?!? ...inte vara så fördomsfull.

Han är ju nöjd i alla fall.